Namn & Nytt
En mammaledig medarbetare var på besök på jobbet häromdagen och visade upp sin tremånaders pojkbebis. På min fråga om de hade bestämt något namn ännu, svarade hon: Han heter Felix (den lycklige). Eftersom han var på lite kinkigt humör undrade jag:
– Men är han lycklig, då?
– Öh, jag tror det.
Jag hörde på tonen och såg att mamman inte verkade begripa varför jag ställde frågan.
Det är inte många gånger i livet som man har möjlighet att sätta så stora spår som när man bestämmer vad barnen ska heta. Namnet bär de i regel med sig hela livet och ett viktigt kriterium, enligt mitt tycke, är namnets innebörd. Jag skulle t ex inte välja namnet Dolores (smärtor) till en flicka och inte heller Job (hatad, förföljd) till en pojke.
Just nu håller jag på att läsa i kapp mig på serien med Damernas detektivbyrå. Huvudpersonen har ett coolt namn, Precious. Jag känner en kvinna från Afrika, som heter Blessing.
– Får jag presentera mina döttrar, lilla Värdefull och Välsignelse? Mycket bättre namn än sönernas Månfare och Linblå.
Mitt eget namns betydelse beskriver min yttre människa på pricken. Hur kunde mamma vet det?
Annars har dagen i stort sett gått åt till olika möten. Försäljare har ett alldeles eget språkbruk. Vad sägs om:
– Kunder har olika sätt att respondera på frågor.
eller
– Det beror på hur ni vill monitorera det hela?
Här också härliga historier...men får läsa mer i morgon trött nu.
God Natt
Ha ha, några bekanta till oss döpte sitt barn till Theo. Och Mannen frågade förstås; är det inte lite tungt att leva upp till? Varvid föräldrarna stod som två levande frågetecken. Vadå? Att det är ett vackert namn? "Nä, själva Gud!" - "Va????" Han slutade aldrig tjata, den natten, Mannen om hur obildade folk kunde vara... tja han dog ju sen.
Då skulle jag föredra Theofilus. Men det kanske också är lite förmätet.
Elias är fint, Dan likaså.
