Non, je ne regrette rien

Det är kanske för mycket att säga att jag inte ångrar någonting. Självklart finns det saker som jag skulle vilja ha ogjorda, precis som det finns saker som jag inte gjort som jag ångrar. Sen finns det också saker som jag inte ångrar. Men framförallt finns det annat som jag förmodligen skulle ha ångrat om jag inte gjort.

Blev det krångligt? 

Sånt jag skulle ångra om jag inte gjort
När jag var barn och tonåring var jag totalt kallsinnig och ointresserad av barn. Jag gjorde snabbt slut med en kompis som hela tiden ville fråga om vi fick dra runt med grannarnas barn i parken. Det räckte med en lillasyster som mamma skickade ut mig med. En liten aggressiv typ, som slog andra barn i huvudet med sin spade när hon inte fick sin vilja fram och på den tiden var spadarna i metall.

Under gymnasietiden pratade min bästa polare och jag föraktfullt om mammor i förorten, som ägnade sig åt att snyta ungar. Jag var, och är i någon mån fortfarande, mycket skeptisk till andra flickor som sa att det tyckte om barn. Vadå, barn? Alla var olika och i mina ögon var inte alla sympatiska.

Den här inställningen höll i sig något år efter skolan, sen vet jag inte vad som hände. Inte så att jag började gilla barn så där i största allmänhet, men jag ville väldigt gärna ha barn själv. Tre stycken blev det på fyra år och det vill jag inte ha ogjort.

Sånt jag inte ångrar
Sen ångrar jag inte att jag motsatte mig fjärde barnet. M kände tydligen att han tappade något av sin identitet, när barnen blev större. Han ville fortsätta vara småbarnspappan med många barn. Jag är mer pratiskt och rationellt lagd. Med fyra barn blir allt så mycket krångligare. Ta bara detta med transportmedel. Urvalet på bilsidan blir väldigt begränsat.

Sånt som det finns anledning att ångra
Det skulle vara några bilköp som inte borde ha blivit av.

Jag får fundera lite på punkten med underlåtenhetssynder.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0