frktjatlund

Det finns omdömen jag kan fälla om mig själv, men som jag kan störa mig på om andra säger.

Det hände igår. Vi var uppe tidigt för att träffa ett gäng vänner och bekanta på Medborgarplatsen. Det var så pass tidigt att frågan uppstod om alla hunnit äta frukost. Min replik var:
– Ja, vi har i alla fall ätit. Jag har så dåligt morgonhumör, så risken skulle vara stor att någon skulle råka illa ut om jag inte fick mat.


Ettan var med i sällskapet och skrattade till och höll med alldeles för snabbt och högt. Jag hade hellre hört nåt i stil med: Men så farligt är det inte.

Mangelskorgsupplevelse
Tvåan ringde igår eftermiddag från svampskogen. De hade hittat svart trumpetsvamp i såna mängder att de inte kunde ta med sig allt hem. Men vi var för trötta för att åka på en utflykt till den dagen. 

Jag vet inte om det fortfarande finns mangelkorgar, men när jag var liten så mättes en lyckad svamplockning i mangelkorgar. Man hittade såna mängder med svamp att en svampkorg inte var tillräckligt stor utan man fick hämta större doningar.

Trean, Svärdotter och barnbarn kom över på eftermiddagen. Svärdottern hade förstås behov av att prata om sin mamma och hennes cancer och hur det skulle bli med allting. Det blir inte operation imorgon, som jag trodde. Gun får börja med cellgifter först och operationen kommer senare. Storebror med familj flyttar hem till mamma och Lillasyster, så länge.

Den svarta trumpetsvampen växte på ett svampställe som vi introducerat och eftersom Tvåan är väluppfostrad ringde hon igen och frågade om vi ville dela en del av skörden. Det ville vi och Tvåan kom över med Stella och en pappkasse med svamp.

Svärdottern berättade igen och jag tror det bra, som en metod att ta in det hela. Hon och Lillasyster har gråtit i två dagar. Lillasyster är 12 år och har fantiserat om att bli skådis eller i alla fall kändis. Ett tag hägrade rollen som fotbollsfru. Mitt i all gråt och svårmod säger hon plötslig:
– Men när man läser om många Hollywoodstjärnor och deras uppväxt, så har de ofta varit väldigt tragiska.


På något sätt kände alla en viss lättnad och kunde skratta mitt i eländet. Någonstans kunde hon fortfarande vara en ytlig tolvåring.