Tarmrörelse
Besvärliga människor är mentalt jobbiga även när de inte är närvarande. Samma dåliga, destruktiva känslor som de väcker i verkliga livet, frammanar blotta tanken på dem.
Därför ska man tänka ut en situation, där man vet att man mår riktigt bra och trivs med livet. Till exempel att du går barfota i sanden längs en havsstrand på kvällen och fötterna värms av den solvarma sanden. Om den jobbiga människan dyker upp i sinnet, så förflytta tankarna till favoritsituationen istället. Den metoden fick min svägerska lära sig på en arbetsledarkurs.
Hur just blotta tanken på en person eller situation påverkar en människa såg jag ikväll. Vi var tillbaka på anhörigmöte. Det var färre deltagare än förra gången och flera vågade komma till tals. För flera var det några år sedan, som problemsituationen var akut och ändå syntes det hur de flyttades tillbaka känslomässigt när de pratade om saken. Den uppgivna, maktlösa känslan hördes i rösten och avslöjades i ansikte och kroppsspråk.
Nej, nu är det dags att hjärnan återvänder till havsstranden.
Svärsonen kom med idé. Jag vet inte om det är hans egen. Han känner sig, som man, åsidosatt av Rosa bandetkampanjen. Det är faktiskt en massa män som drabbas av cancer också. Många får magcancer, tjock- och ändtarmscancer. Varför inte starta en kampanj mot dessa cancerformer? Han föreslog en massiv rörelse: Bruna bandet.
Vad sägs, i jämlikhetens namn?
Det där med havsstranden känns bra. Vi ses där.
Bruna bandet är jättebra. Bara det att kvinnor får de där cancrarna också och män, men inte så många, får bröstcancer.
Ett regnbågsband kanske? Tycker jag vore sött.
Men en allmän cancerfond har vi ju redan. Den är säkert lika manligt inriktad som det mesta av medicinforskningen.
Jag läste att 30 män om året får bröstcancer.
Men en motvikt vore en kampanj som uppmärksammar prostatacancer. Jag grunnar fortfarande på vilken färg som är lämplig.
bortsett från färgen så är det finfin. Men kampen mot cancer har vi ju faktiskt "livestrong"-banden i gult som cyklisten Lance Armstrong startade?
Läser om detta med att blotta tanken på misshagliga personer kan förpesta tillvaron och ler igenkännande o hur det kan botas. Det kanske kan vara något att träna på, fast jag gillar ju inte havsstränder så jag tar en höstig skogsglänta istället.
Har också bloggat om bruna bandet. Har coloncancer, bajscancer känns inte lika käckt som bröst.
Men det är ju cancer som cancer.
