Visslingar & rop
Idag på lunchen hade jag användning för en fiffig grej, som vi kört i alla tider i familjen. Jag står i kassakön på ICA och Tvåan står utanför. Hon har ingen aning om att jag är i närheten, utan väntar på en arbetskamrat. Då visslar jag bara en liten trudelutt och vips uppfattar dottern signalen och kollar vem det är som vill ha kontakt.
Melodislingan jag visslar uppfanns för länge sen, långt innan mobileran. Vi har inte hittat på den själva utan ”ärvt” den från en annan familj. Enligt hörsägen ska visslingen kallas ”Svenska signalen” och uppfunnits av svenska studenter i Heidelberg i början av 1900-talet.
Det är svårt att demonstrera hur signalen låter så här på datorn, men den påminner om tonerna som inleder Bellmans Vila vid denna källa.
Vi använde visslingen flitigt när barnen var små. På stormarknader kunde vi skicka dem till leksaksavdelningen och när det var dags att gå till kassan busvisslade M så det hördes över hela affären och ungarna kom pinnande.
Det hände några gånger att andra människor dök upp, som också använde sig av visslingen. Oftast var det folk vi kände eller släktingar. Det har också utvecklats olika dialekter, alla signaler låter inte precis likadana. Men det blir väl lite viskleken över sån här muntlig tradition.
Himla smart med inkallningssignal på barnen! Vi har det på hundarna och det funkar väldigt bra :-)
intressant. Jag har i alla år haft en kattsignal för att få hem katterna från gårdarna. Det är en vissling som låter som när barn ropar mamma. En lite högre och en lite lägre ton.
