Envar sin egen antroprolog
På hotellet i Aten behövde jag bara säga mitt rumsnummer och så satte man upp restaurangnotan på min rumsräkning. Det uppfattade jag det som en positiv gest, men jag skulle inte uppskattat om någon använt mitt rumsnummer för att spara pengar.
En vän till oss beställde en specialbyggd diskbänk för tusentals kronor utan att visa upp mer än sin nuna och en skiss över hur han ville att bänken skulle se ut. Verkstan byggde i timmar utan betalningsgarantier.
Jag sålde en dyr Abu fiskerulle, som en köpare i Hälsingland förskottsbetalade utan att blinka.
När vi nyligen zappade mellan kanalerna på tv hamnade vi på tv3, där en ung dam skulle ta hand om huset medan övriga familjen var borta. Hon släppte utan att blinka in ”besökare”, som ställde till huset till oigenkännlighet.
M:s grundinställning är att kvinnor är mer godtrogna än män. Jag skulle inte vilja kalla det godtrogenhet. Det har en negativ klang, som att man är naiv, enfaldig och lättlurad. Nej, jag ser det mera positivt. Jag tror det beror på att man fortfarande tror det goda hos människor, hyser en tillit och förtröstan på att de flesta vill väl. För det vill de oftast.
Men det har hänt att jag stött på såna som bevisat motsatsen. För några år sedan började en man, 45, på mitt jobb. Slemmig typ, tänkte jag. Inte för att jag är någon större människokännare, men han hade en extrem förmåga att framhålla sig själv i alla lägen. Dessutom dejtade med en massa damer han träffat på nätet, trots att han var sambo.
Efter någon månad fick jag klart för mig att han var en bekantas-bekanta och de som kände honom hade inga snälla saker att berätta. Mannen ifråga kom också på att vi hade gemensamma beröringspunkter. Efter den upptäckten gick han in för att få övriga arbetskamrater att frysa ut mig, kanske för att han var rädd att jag skulle avslöja hans rätt jag.
Han lyckades i någon mån påverka övriga och jag tyckte inte att jag kunde tala om vilken pappenheimare den mannen egentligen var. Det dröjde ungefär ett år, så hade övriga på jobbet sett vad han gick för och efter att flera dataprylar försvunnit spårlöst, fick han gå på dagen.
Ofta när det är någon efterjobbetaktivitet, brukar vi efter några öl hamna i ”Kommer du ihåg när Kjell-Lindgren-jobbade-här-stadiet” och överträffa varandra i att rekapitulera hans psykopatbeteende.
Kjell Lindgrentyper finns överallt. Jag är bara glad att jag inte stött på dem så ofta.
Kjelle typer är inte kul, dom finns, men jag har, peppar peppar, väldigt bra arbetskamrater
nya serien med Kjell B är (kul)!
407 är ....
406, får duga för dom som inte har råd med mer,
hare och hälsa Nacka!
CU around!
Visst finns de här människorna överallt. De är ofta väldigt charmiga o trevliga på ett ytligt plan, men totalt i avsaknad av empati. De har väl egentligen ett mycket litet barns känsloliv; sig själva totalt i centrum. Tyvärr kan spår av deras elakheter finnas kvar långt efter att de själva försvunnit.
Det gäller att ha omdöme inför en del beteenden. Godtrogen eller misstänksam? Ingas förklaring om ett litet barns känsloliv känns riktig.
Jag gillar också rörliga bilder där Kjell Bergqvist är typecastad som en loser. Ingen kan göra den sorten bättre.
Nu är de flesta spår efter psyko-Kjell borta. De han fick med sig har också slutat.
