Mera mödrar
"Inga tårar" låter som en intressant film. Familjemedlemmar ur flera generationer gör samma misstag, som jag känner igen: konsten att lägga locket på. Mamma dolde under hela vår uppväxt vem som var pappa till min storebror. Vi invaggades i tron att vi tre äldsta syskon hade samma pappa.
M har en kusin, Klas, som han träffar så gott som dagligen. Klas farmor visade sig vara strået vassare än min mamma. Under alla år har hon hävdat att Klas pappa var resultatet av en tillfällig bekantskap på Grönan.
- Han sa att han hette Sixten, var allt hon sa sig veta.
För ett tag sen, när farmodern låg på sin dödsbädd, berättade hon hur det egentligen låg till med den som var farfar. Hon hade haft en stormande kärleksaffär med sonen till byns rikaste familj. De kunde inte acceptera att sonen gifte ner sig utan tvingade fram en brytning. Farmor fick pengar att flytta till Stockholm för att aldrig återvända.
Jag fattar inte varför farmodern under alla år vidhöll en historia som ställde henne i sämre dager.
Förr var det "skammen" där religionen säkert hade en viss inverkan. I nutid är en stor procent barn födda utanför äktenskap utan att det är något märkvärdigt. I vår familj finns samma som i din familj. Ett hemligt barn. Men jag har minsann hittat det hemliga barnets barn på nätet. Och vi är också hemliga men vi bloggar med varandra. I hemlighet. Vi är jättekompisar. I hemlighet.
Jag gjorde en kommentar till ditt inlägg, det är därför det står siffran 1 på kommentarer. Det handlade om vår familjs hemliga barn, men det var tydligen så hemligt att det försvann. Jag avvaktar och återkommer med kommentaren.
Ja ser man på, när jag postade kommentar nummer två så dök hemligheten upp.
Ja du, en del verkar klara bra att leva med en livslögn. Hon fick ju betalt för att hålla tyst och då tyckte hon väl att hon var tvungen att fullfölja löftet, riktigt knasigt var det allt. Synd om grabben...
