frktjatlund

Tystnaden beror inte på miljöförstöring och fågeldöd utan öronen får vila, både från oljud och öronproppar. Igår fick M sin bettskena mot snarkning och den hade avsedd effekt. Snarkningarna uteblev. Andningen var dock lite lustig, så min sömn blev lite orolig.

Nicolin på Fädernegården (vart tog hon vägen?) hävdade att män snarkade för att skrämma bort fiender från grottan. Får se om mina ynkliga ZZZZ-puuh kan hålla oönskade besökare borta.

Något som spädde på oron var att mina snarkningar blev störande. Inte för mig men plötslig var det påfrestande för sängkamraten. Då och då vaknade jag till av ett väsande ”Vänd på dig”.

Idag hämtade jag Stella på dagis. När jag kom höll hon som bäst på att domptera två andra flickor, som skulle vara farliga vilda djur. De lydde villigt och vrålade som lejon på savannen. Tvåan berättade att de fått hem en utvärdering med uppmaning att i hemmets lugna vrå förklara för Stella att man inte alltid kan få som man vill.

Barn i grupp är ofta en oroskälla för sina föräldrar. Jag minns själv hur jobbigt det var när skolan hade uppfattningen att ens barn inte passade in. En jobbarkompis berättar om hennes och yngste sonens våndor i sexårsverksamheten. 

Första uppgiften var att göra ett självporträtt, något som han konsekvent vägrade. Fröken som inte kunde förmå honom att fullfölja det hela, ledsnade och skickade hem honom med uppgiften. Grabbens första motargument var:
– Men jag är ju osynlig.

Den fantasifullheten borde premieras. Ett tomt papper med texten Osynlige Eskil skulle fungera utmärkt, tycker jag.

Nästa skäl var:

– Varför? Alla vet ju redan hur jag ser ut.

Till slut blev kompromissen en döskalle och skelett, så alla åtminstone fick veta hur han såg ut inuti.