frktjatlund

Helgen blev en dyr historia. Jag kände ett starkt behov av förnyelse på skofronten. Ett par bekväma pumps skulle inte vara fel. M och jag delade upp oss. Han tog ansvar för bok- och elektronikavdelningarna och jag höll till på Åhléns skoavdelning. Men några skor i min smak fanns inte att uppbringa.

Däremot fyllde vintersäsongens stövlar hyllorna. Det var absurt mycket kunder på jakt efter ett passande par. Jag vet av erfarenhet att min storlek, 39, är en av de första som tar slut. Så det gäller att ligga i startgroparna. 

Jag lyckades kapa åt mig tre olika modeller, alla sista paret i storlek 39. Tre andra kvinnor följde med intresse mitt val. När jag ratade ett par slängde de sig över stövlarna. Expediten var en ung flicka med attityd och hennes kommentar var:
– Så är det när man har samma smak som alla andra.
– Ha! Du har själv precis samma skomodell som jag travar runt i på jobbet.


Där försvann två lakan och jag blev lycklig ägare till ett par svarta stövlar. M hade på egen hand lyckats på ett antal hundringar att försvinna i utbyte mot ett halvdussin böcker.

Vädret var fantastiskt på lördagen. Vi tog båten Emelie från Nybrokajen till Hammarby sjöstad. Den färjelinjen har vi inte åkt tidigare. Stockholm är fantastiskt från vattnet. Målet var brunchen på Jimmys steakhouse. Bye, bye more bucks. 

På söndagen var vi också ute och fingick. Då hamnade vi i Gamla stan och bestämde oss för att luncha på Stortorgskällaren. Torskrygg med mandelpotatis blev mitt val. Men inte serverade man mandelpotatis. Det var skolbespisningsvarianten, runda, maskinskalade med ruggad yta. 

Varning, med andra ord. Servitrisen ursäktade sig med att det faktiskt stod ”boiled potatoes” alldeles under. Tjohej du! Tala då om för mig vad mandelpotatis heter på engelska? Och varför skulle jag läsa den engelska menyn när jag begriper svenska?

Som sagt, vi placerar pengar oralt. Antingen äter vi upp tillgångarna eller så hamnar de på tandläkarens konto.