Allsköns läsning
Jaha, nu ska man bli Allerskund, nu när förlaget köpt merparten av bloggen. Jag har gamla band med koncernen; i min barndom skötte Pappa deras revision och det medförde vissa förmåner. Varje vecka damp det ner veckotidningar och jämna mellanrum fick vi också ett gäng Allersromaner. Barn 312, det var dramatik i kubik för en 11-åring.
Jag tror att vi fick tre olika tidningar; en skvallertidning, en som jag inte alls kommer ihåg och sen självklart Allers. Det var Allers som intresserade mig mest. Det fanns så skruvade intervjuer och berättelser från vanliga människors liv. Novellerna gick an, men jag hade svårare för följetongerna och ville helst ha allt på en gång och bestämma själv hur länge jag ville läsa. Väntan har aldrig passat mig.
Mest spännande var rådgivningsspalten "Hon läser mellan raderna", jag tror att det var Inger Juel som svarade på läsarnas frågor. Jag fattade aldrig det där med förmågan att läsa mellan raderna. Hur var det möjligt, där stod det ju ingenting.
Mamma växte aldrig ifrån Allersromanerna, varken de som gick som följetong eller böckerna. När de inte längre gavs ut blev hon en flitig kund hos Harlequinförlaget, till stor glädje för Tvåan när hon var i tolvårsåldern. Det gick åt kassvis med böcker under sommarloven.
