Återblick
Idag, ja till och med exakt på timmen, är det ett år sedan mamma dog och jag har hållit vad jag lovade. Det är inte fråga om något löfte till mamma, utan ett som M avkrävde mig. Han tyckte att jag borde höra av mig oftare till henne medan hon levde, men jag kände att hon var mer än jag orkade med.
- Då vill jag inte se några tårar för hennes skull. Och det har jag infriat.
Egentligen sörjde jag henne långt innan hon dog och den stora saknaden var den hon skulle ha kunnat vara. Nu blev hon bara mer och mer självupptagen med tiden och till slut cirkulerade allting runt henne. Pratade jag med henne i telefon var det bara att koppla på mm-maskinen; jag klämde ur mig ett hummande då och då, så var mamma nöjd och kunde hålla igång hur länge som helst.
Nej, nu ska jag inte vara orättvis, hade vi varit på semester brukade hon faktiskt fråga hur vi haft det. Sen avbröt hon snabbt för att redogöra för vad frissan gjort under sin ledighet.
- Men det är för att du är så opersonlig. Var lite mer förtrolig, så kan det bli ett tankeutbyte, tyckte M. OK då, jag bestämde mig för att göra ett sista försök för några år sedan och ringde upp mamma.
När hon gjorde en andningspaus, berättade jag att det var lite jobbigt för Tvåan, som nyligen hade fått missfall. Jag vet inte vad som skulle kunna vara mer personligt, men det tankeutbyte som blev, var att mamma höll en lång utläggning om att hennes döttrar minsann hade kunnat hålla kvar sina foster. Som vanligt tog hon själv åt sig äran för det och summan av kardemumman var att jag var en usel morsa med kassa barn. Det var i alla fall så det kändes.
Efter det blev umgänget mest pliktfyllt och så här i efterhand kan jag tycka att mamma var mest till sin rätt, som mamma, innan jag kom i tonåren. Då kunde hon vara en riktig tigermorsa. Sen tappade hon tydligen intresset.
Det måste ändå så här i efterhand kännas bra för Dig att ha hållit kvar kontakten med Din mamma, även om den var av ett mer formellt slag. Ibland är det väl bara att acceptera att föräldra-barnrelationer inte är så nära, men det kan duga ändå och fylla något slags funktion för båda parter. Allt behöver ju inte vara svart eller vitt, det finns många nyanser däremellan och man behöver ju inte vara så fördomsfull. Det är inte säkert att relationer som utifrån ser bra ut är så hjärtliga alla gånger heller. Det kan dölja sig mycket knytande av nävar i byxfickan bakom dem. Då är det väl bättre att hålla lite distans och spara på adrenalinet och energin till vettigare saker.
Man väljer ju inte sina föräldrar och inte sina barn heller. Man får försöka stå ut med det man har fått så gott det går. När en förälder varit död en längre tid kanske man kan försonas med minnet i alla fall. Minnen är lättare att hantera än fysiska personer, de är inte lika akut provocerande.
Relationen till våra mödrar kan vara nog så komplicerad. Precis som Inga säger så väljer vi inte våra föräldrar.
Det har tagit mig många år att landa hur jag ska förhålla mig till min mor utan att gå sönder.
inga; Nej, jag vet att även den glansigaste ytan kan just bara vara yta. I min barndomskompis familj höll man hela tiden på att kalla varandra för "Gulle dig", men var i själva verket inte alls gulliga mot varandra.
christina; Välkommen hit! Idagsläget blir jag mest arg, när jag tänker på hur det var i vår familj.
Undrar också lite över de där familjerna där man skriker gulle dig, puss puss och jag älskar dig hela tiden. Mådde alltid fysiskt illa när Mannen ropade Puss till sin mamma i telefon, hon var en värre självupptagen förtryckare än de flesta.
Inga säger att det måste i efterhand kännas bra att du höll kvar kontakten - min bror frågade mig igår varför jag lade fyra arbetsdagar på min mors födelsedag. Det är två olika sätt att se på samma sak.
Ilskan pyr här också. Och jag kan lova samma som du, det blir inga tårar efter hennes död. Det har varit nog innan.
Inga; En mors behov av att ständigt kritisera fyller säkert en funktion hos henne själv, men inte hos barnet.
annaa; visst är det märkligt att det verkar finnas så många mammor som specialiserat sig på att hacka på sina döttrar? Min tyckte även att hon hade rätten på sin sida att hacka på dotterdottern och sen var hon förvånad över att hon aldrig hörde av sig.
