En dag i fröken Tjatlunds liv
Inte för att jag blev tillfrågad, men jag skulle alla gånger ha föredragit att behålla annandag pingst, som röd dag i utbyte mot att jobba annandag påsk. Vi har gjort trevliga saker i den spirande försommargrönskan på pingsthelgen, men en dag som i dag hade jag lika gärna kunnat undvara.
Maken hade köpt en slipmaskin före helgen och det brukar betyda kaos, när nya verktyg kommer innanför dörrarna. Köksväggarna som spacklades för över ett år sedan skulle få sig en duvning, var generalplanen. Jag insisterade på att vi skulle tömma köket innan eländet brakade loss. Det är jag tacksam för; värre damm har jag sällan behövt få undan.
I boken Moment 22 finns det en figur, som satsar på att göra sådant som han tycker är riktigt trist. Livet är så kort och ett sätt att i alla fall förlänga upplevelsen av det i någon mån är att ha långtråkigt. Så var större delen min dag; den hasade sig fram medan jag stod med en brummande dammsugare och försökte fånga upp slipdammet innan det landade.
På det viset landade mycket damm i mitt hår och på min lekamen och jag känner att jag fortfarande behöver harkla och snyta mig för att det killar både här och där.
Vi tog oss till Länna köpcentrum och gjorde något nästan lika trist, botaniserade på byggvaruhus och handlade färg. Jag avskyr egentligen renoveringsarbeten, så jag struntade i själva målandet och uppsökte istället soffan och påbörjade, genomläste och avslutade Doktor Glas. Jag har varit övertygad om att jag redan läst den, men tror inte att jag gjort det förrän idag.
Något jag slogs av var Hjalmar Söderbergs interpunktion. Det var minst ett semikolon i varje stycke; ibland två gånger i samma mening. Han var nästan lika flitig med tankestreck; det hände att han radade upp; först ett semikolon - tätt följt av ett tankestreck. Till slut blev hans kommatering min största behållning.
Det var inte så mycket energi kvar i M, heller. En ynka skåpsgavel har blivit tvättad, slipad och fått ny färg. Är det konstigt att projektet hållit på över ett år?
Kvällen ägnade vi åt Zigenarnas tid, en film som jag vet att jag sett. Men den enda scen jag kunde erinra mig var flodscenen på S:t Georgedagen. Jag kommer ihåg att jag tyckte filmen var bra och det tycker jag fortfarande.
Livet blir så mycket intressantare om man har lite hål i huvudet, så att man kan göra samma sak flera gånger och bli lika överraskad varje gång.
