Fönster mot gården
En mindre konflikt har blossat upp grannarna emellan. Under alla år har det stora trädet mitt på gården härbärgerat ett skatbo och ett skatbo är inte ljudlöst.
Speciellt en granne har känt sig störd och drivit igenom att boet ska bort. Han tillhör sorten som tycker att allt och alla behöver uppfostras; föräldrar, barn, hundar och katter och framförallt hund- och kattägare.
Skatorna har inte låtit sig uppfostras och i förra veckan revs deras bo. Andra grannar blev både uppretade och ledsna över tilltaget. Tänk att ha djurliv inpå knutarna, trots att man bor i innerstan.
Fåglarna irrade hemlösa omkring ett tag, för att så småningom bestämma sig för att bo på brandstegen mittemot vårt sovrumsfönster.
Närmaste lägenhets-
innehavaren har haft en stor konstgjord kråka sittande där, förmodligen för att hålla undan riktiga fåglar, men det hade ingen avskräckande effekt på skatorna.
Människan med kråkan verkar inte glad över skatornas beslut och för ett par dagar sedan låg alla pinnarna från boet nerslängda på gården. Kråkan står nu vänd med blicken mot väggen. Jag tror att han skäms över husses handlingar.
När jag korsade gården ikväll, ser jag till min glädje att skatorna inte gett upp utan börjat bygga på ett bo i ett annat träd på gården.
Heja skatorna!
Vilket underbart vackert hus, taket, de samstämda färgerna och fönsterna, wow!
Vilket vackert hus! Självklart vill skatorna bo där... tillsammans med Er.
Mia
Vilket fint hus. Det påminner om innergården på Tegnérgatan där jag befunnit mig en gång i tiden. Duvhöken åt frukost där varje morgon. Vad rått att riva skatornas bostad.
Jag sov som en klubbad oxe vid sextiden i morse då alla andra i familjen hörde gröngölingen "sjunga" i en torrtall på allmänningen bakom vårt hus. Instämmer med andra, vilket sagoslott du bor i!
Ett litet klarläggande: Vyn är min egen, allstå det hus jag ser från mitt fönster. Mitt hus är också från förra sekelskiftet, men beigefärgat med bruna fönsterramar.
Heja skatorna!
Vi hade inte skator men väl duvor boende på min barndoms gård. Min far försökte hitta på metoder att bli av med dem. För att göra en längre historia kort och inte gå in på närmare beskrivningar av den duvgiljotin han tillverkade kan man bara konstatera att duvorna vann.
heja heja skatorna!!! på dem bara. Såklart är det jobbigt med alla skrän men vaddådå??
Härligt hus förresten. Om jag skulle bo i stan skulle jag vilja bo i ett sånt hus!
Ahaa, men då har du en sagolik utsikt!
