Skön juvel
Jag vet inte varför men M tyckte han borde göra något åt arbetskamraternas kritik när det gäller presenter. Det är inte ofta vi ger varandra gåvor, blommor eller liknande. Är det något vi behöver eller vill ha, så köper vi det själva utan större krusiduller. Nu ringde M och sa att han hade en överraskning till mig, han hade köpt en present som stod i sovrummet.
- Om du pressar mig lite grann så skickar jag gärna en länk.
Detta är överraskningen. Blev jag glad? Inte särskilt. Vi har redan en vacker digital våg, som fyller sin funktion och inte kommer jag bli lyckligare av att veta hur många % fett eller vatten jag lagrar i kroppen.
Ingivelsen till köpet var morgonens promenad, som M tog med Svärdottern. Hon pratade sig varm om deras våg; hur det gick till visste hon inte, men den kunde tala om att hon minsann hade för mycket fett på sin lekamen. Om vågen är så oförskämd mot den smala kvinnan, så kommer den inte vara nådig mot mig.
Vad är det för fel på diamanter?
