Bida

Förra inlägget gjorde jag för att jag kände mig så off. Avslagen är nog rätta ordet. Ja, jag är inte riktigt påslagen ännu. Inspiration saknas och jag står inför frågan: Är detta vettigt? Detta med bloggning, alltså.

Nu är jag bara avvaktande. Jag avvaktar flyttkillarna, som ska montera ner min arbetsplats och flytta mina pinaler en våning upp. Man vill inte dra ner min dator innan Kollegans, 52, är i full funktion på nya rummet.

 

Dagens skräll var beskedet att yngsta kollegan sagt upp sig. Tråkigt för mig, men kul för henne. Gubbsen har käkat och fikat ihop, medan yngsta och jag sällat oss till några kvinnor på en annan avdelning. Män i allmänhet säger sällan saker som är värda att minnas, speciellt inte mina gubbs.

 

Männen i min närhet har nämligen den bestämda idén att man inte ska prata jobb på rasterna. Men vadå, det är ju det som är den gemensamma nämnaren. Nej, istället ventileras motorcyklar, fotboll och ombyggnadsplaner flitigt. Inte precis ämnen, som ligger mig närmast om hjärtat.

 

Nåja, nu ska yngsta kollegan ut i den stora vida världen och börjar nytt jobb i England om några månader. Som sagt kul för henne, men nu blir det ytterligare turbulens i gruppen med nyrekrytering igen.


Kommentarer
Postat av: Nicoline på Fädernegården

Förändringar i tillvaron påverkar en och det är inte alltid man har inspiration att skriva. Jag skulle sakna dig om du slutade för jag brukar titta in här varje morgon och se vad du har för bra att förmedla. Jag får skärpa mig med kommentarerna som jag glömmer ibland. Jag bara nickar hummande och instämmande.

2007-08-21 @ 20:46:44
URL: http://nicolinefadernegarden.blogg.se
Postat av: Inga M

Jag skulle också sakna Din blogg som jag läser i stort sett varje dag även om det inte kommer en kommentar. Men det kanske är skönt ibland att ta ett litet brejk och vänta på att lusten återvänder. Bloggandet får ju inte bli en plikt, fast att ha många läsare kan i sig kännas som medförande förpliktelser.
Läser om Dina gubbs och fnissar. Ungefär så måste våra fåtaliga stackars manliga kollgor på skolan känna sig. Fast vi pratar nog mycket jobb tror jag på kollektiva rastsamkväm. Jag är sällan där. Hinner oftast inte iväg mellan lektionerna. Det är alltid så mycket förberedelser.

2007-08-22 @ 06:00:28
URL: http://inga.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0