Hundbenet
Ja, jag vet att jag kan vara lite hundlik. Alltså, jag har svårt att släppa vissa saker. Som en hund, som har svårt att skiljas från ett gammalt ben. Nu har jag anledning att återvända till hushållsnära tjänster.
Med hjälp av Sveriges Radios eminenta Lyssna igen-tjänst hörde jag nyss på gårdagens Sommarprogram med Susanna Alakoski. Korkat nog var min första reaktion
- Va, pratar hon skånska. Det hördes inte i Svinalängorna.
I programmet dök städning upp och hon och jag är helt inne på samma linje. Varför ska allmänna medel subventionera den typen av tjänster och vem ska städa hemma hos städare och hur ska städaren ha råd med det på 16.000 i månaden?
I veckans lokaltidning, Södermalmsnytt, finns en prisjämförelse mellan olika städföretag. Det billigaste företagets koncept skrämmer mig. Jag tycker att det luktar trafficking. Lettiska flickor städar för dubbla lettiska lönen, dvs 4.000 /mån. De stannar sex månader och förutom att mocka runt, går de på bio.
Hur ser deras sjukförsäkring ut? Vilka pensionsvillkor gäller? Går det inte att läsa från bilden, läs från länken på sid 4-5.
Svinalängorna kändes inte som en roman utan som en dokumentär tidskildring av eländes elände. Och om man heter Alakoski så ska man bryta på finska inte på skånska.
Precis. Boken var bra iof men det stora med en "riktig" författare är att de kan skildra andras liv och upplevelser trovärdigt.
Att börja karriären med en självbiografi känns lite bakvänt.
Skånska är vackrare än finska:))
Annela... Det tål att diskuteras. Jag för min del tycker att finskan är ett av de vackraste språken.
Alla språk är säkert vackra för dem som behärskar dem. På det viset dras jag mer till skånskan, den känns mer meningsfull på något sätt.
Thanks, keep up the good work.
