Så var 80-talet
Det hjälpte inte att jag förde över bilpengarna till sparkontot, vi förslösade flera hundralappar på restaurangbesök i alla fall. Mest för att få mat i oss före biobesöket.
Vi såg höstens måstefilm This is England, som var väldigt bra. Även om jag inte tyckte att den riktigt nådde upp till utlåtandet av svd:s recensent. Någonstans på mitten tappade filmen fart under en period, men sen kom den loss igen. Enligt M var min upplevelse väldigt mycket min. Han tyckte att temponeddragningen var helt i sin ordning och väldigt europeisk.
Jag brukar alltid försöka tjuvlyssna på vad andra i publiken har att säga. Tjejen bredvid oss tyckte att filmen inte angrep problematiken på Djupet. Men det tyckte jag var hela poängen; grabbar på den tiden behövde inte jättestarka och uttalade skäl för att börja gå runt och se hotfulla ut i Doc Martens, bomberjackor och rakade huvuden.
Trean var och tassade där i utkanterna en period under 80-talet och vi hade riktiga bataljer om musiken, som han ville spela hemma.
Det var en genomgående 80-talskänsla i hela filmen. Rekvisitörerna hade gjort ett hästjobb med att få till rätt musik, frisyrer, kläder, möbler, bilar och framför allt alla dessa jätteglasögon.
Jag är så svag för engelsk film. Den där ska jag gå och se!
Ja, gör det. Den blir bättre och bättre ju mer jag tänker på den.
bländande, fängslande, gripande !!