frktjatlund

Idag har jag kastats mellan hopp och förtvivlan flera gånger under arbetsdagens gång. Ska mitt projekt prodsättas i december eller inte? Klockan 14:18 kom kovändningen; det blir enligt den ursprungliga planen.

- Jamen, det betyder att vi kör igång så smått imorgon, sa jag. I testerna har vi kört med ett fejkat kundnummer. Vilket ska vi använda i produktion?

- Inte vet vi. Går det inte att köra med samma? undrade motparten.

- Hur ska vi kunna veta det? Det är ju ni som ska kontrollerar och acceptera våra kunduppgifter.

Så där höll vi på och nu vet vi varken ut eller in. Det är mycket möjligt att tidplanen spricker för en sån ynklig detalj som ett litet sexsiffrigt nummer. Och jag vet inte hur många gånger jag tjatat om att de måste fixa den detaljen.

Nej, över till något trevligare. En av föredragshållarna på förra veckans konferens var amerikan och han tyckte att svenskar var lite konstiga. När han blev hämtad från Arlanda avhandlade chauffören några mobilsamtal och flera avslutades med "Puss, puss". Något sånt skulle han aldrig drömma om att säga offentligt, så till slut blev han tvungen att fråga vad det hela handlade om.

Inte nog med det, när han kom fram till anläggningen hälsade alla deltagare på honom med "God morgon". Jaha, svenskar tyckte inte bara att han var en idiot i största allmänhet, utan en ovanlig bra idiot. I hans öron lät hälsningsfrasen som Good moron.

Språkliga missförstånd är en underskattad glädjekälla. Själv undrade jag länge varför alla grekiska sånger var så saggiga. I var och varannan vers brister sångarna ut i "Sagga på". Det låter inte som någon fräsch uppmaning. Men så förklarade en grek att även grekiska sånger handlar om kärlek, typ "Jag älskar dig" och att det saggiga i texten var agape.