Bra inredare reder sig själv
Just nu går morsarvet åt som smör i solsken. Ett överslag, hittills har vi spenderat ca 17 laxar på lampor (4 st), matta, tapet, överkast, kuddar, skåp och annat smått och gott. Eftersom den över ett år gamla köksrenoveringen ännu inte är klar, kommer ytterligare pengar att flyta på för, tapet och sprutlackering.
Inte konstigt att det går bra för byggvaruhusen! Ändå tittar vi aldrig på Timell, jag har en allvarlig allergi mot honom.
M:s jobbarkompis har utnämnt sig till vår inredningsarkitekt. Han är 25 år och har väldigt bestämda åsikter. Jag deltar just ett ställningskrig om hur vi ska ha sängen i sovrummet. Arbetskamraten har fått för sig att han bestämmer var skåpet ska stå, även hos oss. Någon måtta får det vara!
Apropå inredningsarkitekt, så anlitade Svägerskan en sådan för att få till bostaden i Näsby Park. Det första som inredaren fick ögonen på var en gammal kista, som stod i vardagsrummet.
– Snälla Pirjo, den där kistan är verkligen inte du.
Kistan åkte ut och en massa andra prylar kom in och förflyttningen var inte gratis. Ett par år senare blev Pirjo bjuden på 50-årsfest hos inredningsarkitekten. Jodå, i hennes vardagsrum tronade den gamla kistan. Habegäret tyckte tydligen att kistan verkligen var hon själv.
Man får nästan en lite konstig känsla om habegärets begär.
Skäms på dig inredaren! Hade jag varit som inredaren så hade jag då inte vågat bjuda in din svägerska. Skäms!
Visst var hon en fräck typ! Och tillika glömsk.