frktjatlund

Är jag gift med ett katastrofområde? Ibland befarar jag det. I ett tidigare inlägg berättade jag om ett plötsligt infall att slipa köksbordet. Igår kväll var det dags igen. Kaklet skulle fogas, vilket betydde att fogmassa och vatten skulle blandas.

En salladsskål var lämplig för ändamålet, tyckte M. Jag försökte med en vädjan:
– Kan du inte ta en gammal plastbunke? Nix, pix det fanns det inte tid till.
– Jag sköljer lätt ur den när jag är klar, och fram åkte mixervispen. Kombinationen låg kant på skålen och hög hastighet på vispen var inte bra.

Hela köket blev gråprickigt och vi torkade och torkade, men det finns säkert anledning att återuppta det hela i dagsljus. Sen räckte inte fogmassan i alla fall, så det blir en liten ronda till Bauhaus och anledning till ny mixning.

Maken hade rätt i att fogmassan försvann lätt och behändigt från porslinet. Däremot hade vispen dekorerat skålen på ett alldeles nytt sätt och den ”utsmyckningen” ville inte ge med sig. Fula, gråa ränder i botten och längs kanten gör att bunken gick direkt till kassering.

Nu har fondtapeten till vardagsrummet kommit och det ska bli spännande att se vilket kaos det kan bli av den leveransen.