frktjatlund

Nå, vad gör jag på en veckas semester?

• Sover. Just det, jag betalar av på sömnskulden. Minst tio timmar per natt. Lite avbräck blev det denna gång. M hade ”glömt” sin bettskena och hans snarkningar nådde oanade höjder. Sängarna var i hårdaste laget och madrassen var klädd med plastad frotté. En förkänning på den verkliga pensionärstillvaron.
• Äter. Jag säger bara: tapas, tapas och åter tapas. Trots att Svärsonen var med lagade vi bara egen mat en enda gång. Resten av måltiderna gjorde vi egen tapas eller åt på restaurang.
• Solar. Självklart är ambitionen att få lite färg på skinnet. Precis så sa en arbetskamrat: Du har fått färg, ser jag. Just det, så säger man till en som antar en illröd ton, oavsett vilken solskyddsfaktor jag begagnat.
• Läser. Det är själva essensen med semester. Krävande böcker om Bu och Bä, Nicke Nyfiken, Nalle Puh och prinsessor en masse.
  Jag klämde Svinalängorna (rekommenderas, men jag undrar vad hennes uppföljare ska innehålla), en del till i Damernas detektivbyrå, plus en bok som jag verkligen gillade: En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka. Berättelsen utspelar sig på tre plan; nutid, forntid och en intressant redogörelse för traktorns historia. Det tyckte jag, i alla fall.
  Ettan och Tvåan är familjens snabbläsare, men när jag undrade över om det som en jobbarkompis kallar för Grålle är av märket Ferguson eller en John Deere såg Tvåan helt frågande ut och erkände att hon hoppat över alla passusar om traktorer. Shame on You!
  I brist på annat krängde jag mig över en bok av Douglas Kennedy. Mest för titeln: Förändringens vindar, en titel som jag själv nyttjat. Han lyckades med konststycket att gå igenom de flesta ”issues” man kan tänka sig:
  Vietnamkriget, otrohet, patriotism, karriär, cancer kombinerad med rökning, Alzheimers, abort, religiös fundamentalism, psykisk sjukdom, problem med föräldrar, probelm med barn, vänskap, sorg och död, Bushregimen, mediedrev och Fox i synnerhet, brott och försoning. Det enda som saknades var sexuella avvikelser och rasism. Och resultatet blev tråååkigt.
  Svärsonen la rabarber på tegelstenen med John Irvings senaste pocket och skattade sig lycklig över valet med konstaterandet: Varför välja trist problematik, när man kan få läsning med en jämn dos av kopulerande.

Så nu vet ni ungefär hur jag hade det.