Ur led är tiden
– Vi har ingen färdig sallad. Det kommer att ta tre minuter.
Det konstiga är att allt alltid tar tre minuter på McDonalds, vad det än är man beställer. Sen verkar begreppet tre vara ett högst symboliskt tal i deras värld och omfatta allt från tre till femton.
På SL har man också konstig tideräkning. Om jag byter tunnelbanelinje vid Slussen, slår det aldrig fel att minuterarna går mycket långsammare på den linje jag tänker åka. Jag brukar köra ett tävlingslopp på SL bekostnad; Röda linje mot gröna om båda informationstavlorna visar samma antal minuter för nästa tåg.
Självklart vinner den linje jag inte ska åka med. Ibland lyckas SL få tiden att gå baklänges. Det kan stå Hagsätra 2 min, för att en stund senare slänga upp meddelandet, Hagsätra 3 min. Det konstiga är att jag aldrig någonsin varit med om att ett tåg backat.
Ett annat SL-mysterium är att tågen kan köra om varandra på enkelspår. Informationstavlan kan växla mellan Ropsten 1 min och Mörby Centrum 1 min, när jag väntar vid Zinkensdamm. En minut från Zinken ligger Hornstull och spåren går ihop till ett redan efter Liljeholmen.
När vi beställde fondtapeten lät det så här:
– Om vi bestämmer oss för den här, när kan vi räkna med leverans?
– Inom fem arbetsdagar, var det tvärsäkra svaret.
Efter sex arbetsdagar utan något besked ringde vi och då lät det inte alls så tvärsäkert längre:
– Nja, tapeten var slut i lager och måste beställas från England. Det är svårt att säga något bestämt.
Vi har kvar målarnas tapetbord tvärs över hela hallen. Tapeten skulle ju ha kommit i fredags. Eftersom bordet står där det står har vi börjat fylla det med saker. Alla våra horisontella ytor ovanför Mormors nedersta hylla verkar suga åt sig brev, tidningar, pennor, kvitton och biljetter.
För ett tag sedan dök en av barnens gamla kompisar upp. Han fick tydligen en riktig flash back när han kom in i vårt kök.
– Ja, just det! Det var ni som alltid hade belamrat på köksbordet.
Hur ouppfostrad som helst, med andra ord.
Föer ett antal år sedan när jag skulle köpa nya madrasser till min säng lite jag också på försäljaren. Det slutade med att vi sov på golvet på soffdynorna i två veckor.
det är jättemysko det där med tid och annat. Det är ju likadant med vilken kö som går snabbast på ICA. Det är nästan alltid den man inte tog..
Försäljare gör vad som helst för att få en på kroken. Trollar med tiden t ex.
Jag har en hemskt och fördomsfull metod när jag väljer kassakö. Det ska inte vara en manlig kassör, de är inte lika flinka. Inte heller en alltför attraktiv kvinna, de har inte behövt anstränga sig. Gärna en överviktig, de jobbar ofta häcken av sig.
Annan krok; här säger mina ungdomsvänner på besök; "åh precis som hemma hos er på Kilbäcksgatan, hela diskbänken full av disk!" Lika total brist på hyfs, och det är ändå folk som gott och väl passerat de 50!
Är det igenkännandet glädje, som gör att de inte kan hejda sig?
Fast det här med ökande hyfs och stigande ålder brukar inte hänga ihop. Hyfs hos människor går oftast i en V-formad linje, eller snarare ett uppochnedvänt V.
Yngre är ohyfsade, för att de inte vet bättre och äldre är ohyfsade, för att de tycker att de har rätt att vara det.
