Det tar aldrig slut
Börjar man riva någonstans i lägenheten, kan man ge sig på att det lilla, lilla projektet utvecklar sig mer och mer. Nu handlar det inte bara om golvslipning och omtapetsering av vardagsrummet.
Eftersom jag är så klen tog M hjälp av sin arbetskamrat för att få ut möblerna. Kamraten la sig genast i. Bort med rampen med spotlights. Se till att få taket ommålat. Varför inte be målarna fortsätta med köket?
Ja, varför inte! Köksprojektet har pågått över ett år och eftersom M aldrig får ändan ur vagnen vore det inte fel med lite hjälp utifrån.
Nu över till något helt annat
(lämplig övergång?) I svd finns en artikel om hur man kan lära små barn att läsa. Man skriver ord på kort och lär barnen känna igen ordbilden. Jag körde med en egen variant på våra barn. På ena sidan av kortet skrev jag ett ord och på baksidan av kortet klistrade jag en bild som föreställde ordet.
Sen spelade vi kort med korten. Barnet fick se det skrivna ordet och om man gissade rätt på vad det var på bild på baksidan, fick man behålla kortet. Den med flest kort vann. Metoden var framgångsrik.
Ytterligare annat
Aftonbladet har rubriken ”Man gick bärsärk …”. Kan man verkligen göra det? Går man inte bärsärkagång?
Det här har man alltså känt till länge. Och med jämna mellanrum dyker det upp som nyhet i någon tidning. Jo, det funkar, det vet man. Helordsläsning av ord som är laddade för barn eller som är viktiga, är en bra väg att komma in i läsning för en del barn (inte för alla tyvärr). Jag använder alltid helordsläsning i dikteringar (LTG) parallellt med ljudningsläsning för mina nybörjarelever. Barn är ju inte stöpta i samma form. För en del barn fungerar egna helord/ meningar bättre, ofta för barn som är "visuella" medan ljudning kan vara bättre för barn som är typiskt "auditiva". Men nu generaliserar jag vildsint förstås. För små barn ligger ofta ordbilden / helordsläsningen närmare eftersom de har ett bildseende.
Men som alltid är man rädd att det ska missbrukas, att man (föräldrar och förskola) ska ta ifrån små barn viktig egen lektid, tid som behövs för att få grundläggande social kompetens. Leken är liksom en engångschans i låg ålder, sen är det kört. Det där med läsning har man god tid till senare. Vi behöver inte ha så förtvivlat bråttom. Men om det hanteras klokt så behöver ju det ena inte ta ut det andra. Det som däremot är direkt olämpligt är ljudningsläsning med små barn, det tror jag alla är överens om.
