frktjatlund

Vem är inte drabbad av det? Under hela skoltiden satt många tysta under språklektionerna, livrädda för att säga något fel. Ju ambitiösare, desto räddare. Själv tillhörde jag inte de livrädda men själva känslan var att det viktigaste var att uttrycka sig korrekt inte att göra sig förstådd. Den känslan hänger kvar än idag.

Enligt en dn-artikel har en doktorand undersökt just det här med att man koncentrera sig på felen påverkar lärarens sätt mot duktiga elever:
”I åtta av tio fall kommenterar läraren exempelvis höga provresultat på ett negativt sätt: "Här hade du inga fel" eller "här har du något enstaka fel" i stället för "här har du alla rätt" eller "här har så gott som alla rätt".”

Inte nog med att läraren koncentrerar sig på felen, eleven gör likadant. När jag tog körkort hade jag ett ynka fel på teoriprovet och symptomatiskt nog är det den enda fråga jag kommer ihåg.

På jobbet är jag allvarligt arbetsskadad av att undersöka orsaker till felhanteringar och måste då och då bli påmind om att de flesta handläggarna gör rätt i nästan alla ärenden.

Nej, jag ska ändra inställning till mig själv. Inte är det farligt att göra lite fel då och då. Som jag brukar säga: ”Den som inget gör, han inget förstör.” 

Och visst blir det fel ibland, men det bevisar bara att jag gör en massa. Jag är inte bara ganska bra utan skitduktig på det mesta......