Rörigt
Alla våra grannar är inte galna. Ovanför oss bor en typisk Södermalmsfamilj, sambos i 40-årsåldern med ett barn. De ser ut som lite övervintrade hippies, trots att de knappt var i koltåldern under 60-talet. Dottern är nu dryga två år och vi kan höra att hon lärt sig springa. Det låter som de spelade bowling ovanpå, men jag antar att det är den lilla flickan som kutar över golvet fram och tillbaka. Det låter jättegulligt.
Lägenheten under oss innehas av en ensam man. Han är inte singel, jag har lärt mig att det är bara personer under 30 som är singlar. Alla andra är ensamma. Men nu är det slut på ensamheten. Senaste vecka har hans vuxne son flyttat tillbaka hem. Inte nog med det, i flytten tog grabben med sig fästmö och avkomma.
Vad har hänt med föräldrastrategin? Avsikten är att barn ska lämna hemmet, inte komma tillbaka. Framförallt inte komma tillbaka fler än när de lämnade familjen. Nu har lägenhetsinnehavaren flyttat in i det minsta rummet och son, fästmö/svärdotter och barnbarn ockuperar sovrummet.
Fästmön verkar inte ha något vidare morgonhumör. Man hör henne gapa åt det lilla barnet (2 år?) i stort sett varje morgon. När jag gick ner för trapporna imorse, vrålade hon:
– Jag orkar inte med din jävla attityd.
Det fick mig att undra vem som egentligen har attitydproblem.
Vi gnetar vidare med bokhyllorna. Vanligtvis är vi riktigt duktiga på att slänga, men ibland har M lite ekorrtendenser. Årgångar med Utemagasinet passar en skrivbordstrapper, men tar upp flera backar i hyllorna. Nu åkte de i returpapperskärlen. Barnen beställde Ikeakataloger från sina födelseår, resten gick till återvinning.
Jag hämtade Stella på dagis, men eftersom hemmet är över styr gjorde vi bara ett kort besök för att hämta nyckeln till Tvåan. Stellas största bekymmer med sakernas tillstånd var att dockorna inte såg ut att ha det bra ovanpå bokhögen.
Själva åt vi middag på Texas Longhorn. Det lönar sig att vara stamkunder, speciellt den 25:te. Vi fick vip-behandling och kom före andra hungriga. Som vanligt undrade servitören om M ville ha ett stort arsel. Absolut!
Tänk att det finns fler som samlat Ikeakataloger. Men till skillnad från dig så tänker jag behålla mina.
Jag har mina IKEA-kataloger kvar. Jag brukar hämta inredningstips från de gamla upplagorna.
Så hemskt att höra någon skälla på ett litet barn! Jag skulle ha svårt att hålla tyst, men det kanske man måste göra när man bor i stan. Om man inte ska råka i luven på sina grannar menar jag. Det kanske är en träningssak för stadsboende.
Jag har inte sett de nyinflyttade människorna ännu. Bara hört dem och sett barnvagnen utanför dörren.
Nej, man orkar inte vara polis hela tiden. Men det händer att man berättar för nytillkomna att huset är lyhört och antyder att de hörs.
Inte visste jag att det fanns fler ekorrar, som hade Ikeakataloger i sina gömmor.
Great site! Lots of useful information!
