frktjatlund

Ja, ja. Vad är en bal på slottet?

Det känns lite punkterat att bli ratad när man inte ens bett om att bli uppbjuden. Men samtidigt lite smickrande att bli head huntad för första gången i livet.

Förändringens vindar – sammandrag
Jag blev uppringd av Huvudjägaren på ett rekryteringsföretag. Han var ute efter en programmerare för en kunds räkning. Samtalet kom samma dag som min chef berättat att styrelsen satt käppar i hjulet för nya affärer. Dessutom hade vi precis haft en träff med den kvinna som skulle rekrytera mitt företags utvecklingschef. Bara sånt känns lite shaky. Sen blir det inte bättre av att Kollegan då och då stör sig på mig och jag på honom. Med andra ord, så kunde han inte ha haft bättre timing. Vi stämde träff på stående fot.

Första träffen ägde rum på rekryteringsföretaget. Min självklara undran var givetvis:
– Får jag fråga hur ni har fått fatt i mitt namn?
– Ja, visst får du fråga. Men jag tänker inte svara på frågan. Just den som tipsat oss om dig vill inte att vi berättar. De flesta brukar inte vilja det.


Min nojiga natur tänkte genast tanken: Är det någon som vill bli av med mig på jobbet? Men det tror jag inte. Eller jag hoppas att det inte är så. 

Andra träffen var med IT-chefen på det presumtiva företaget. Han var jämngammal med mina barn och han berättade om affärsidéer, organisation och annat. Egentligen samma saker som Huvudjägaren berättat vid första dejten.

När jag började ställa lite tekniska frågor, skruvade IT-mannen nervöst på sig. Han var inte särskilt insatt i hur saker och ting fungerade hos dem, vilket gjorde mig förvånad. Ettan jobbar på det Stora Mjukvaruföretaget och när jag berättade om mötet för honom, sa han att det vanligtvis såg ut så hos kunder han besökte. IT-chefen var oftast administratör och det var andra som var systemarkitekter och tekniskt kunniga.

I tävlingen mellan Huvudjägaren och IT-chefen, vann Huvudjägaren. Han var mycket mer sympatisk och dessutom hade hans företag en riktig espressomaskin. Så egentligen skulle jag hellre ha börjat där.

Nu vantrivs jag inte alls på mitt jobb, tvärtom, men hade varit roligt att få ett erbjudande. Om inte annat för att jag tycker att man duttar alldeles för mycket med Kollegan. Han är väldigt kunnig och företaget är livrädd för att han ska lämna skutan. Jag tycker att det läggs ner alldeles för mycket energi på att hålla honom på gott humör. 

Själv är jag mer som Kossan. Den man kanske skulle sakna om båset var tomt. Så det hade varit skönt för självkänslan att bli nerlagd som byte.

Jag ringde och berättade för maken att jobbet gick åt annat håll. Efter några minuter ringde han tillbaka och sa:
– Vänta bara. Imorgon kommer Kollegan att säga upp sig.

Vad vet jag, det kanske blir fler kapitel i den här historien?

Samtidigt känner jag mig lite lättad. Hur skulle jag ha gjort om jag verkligen blev erbjuden ett annat jobb? På det här viset slapp jag att ta avgörandet själv. Men som sagt, det känns lite fisigt att Huvudjägaren inte hörde av sig personligen och berättade att tjänsten gått till någon annan innan den aviserats som tillsatt.