Vad svårt det blev
Jag var duktig i kvinnlig slöjd. Pärmen med denna titel innehåller små sömnadsprover. Jag har fullföljt allihopa. Korsstygnen var jag speciellt nöjd med. Det viktigaste med dem var egentligen avigsidan. Endast vågräta och lodräta stygn var tillåtna.
Nä, jag behåller nog den här reliken, trots allt.
Självklart måste den sparas! Jag har min kvar. Jag var inte duktig i kvinnlig slöjd... följdaktligen ser min arbetsbok något annorlunda ut...
Min snälla småskollärarinna sa FY till oss när vi gjorde en knut på brodergarnet på baksidan av aidaväven. Baksidan skulle vara lika fin som framsidan. Inget fusk!
visst måste denn vara kvar. Någon sån har jag aldrig haft. Själv var jag inte förtjust i flickslöjden, valde pojkslöjden så fort tillfälle gavs i 7:an. Men efter hand så har jag faktiskt kunnat åstadkomma en del alster. Virkade dukar i mölnlycke garn, gardiner och lite annat smått och gott.
Ha en förträfflig dag!
Jodå, visst behåller jag arbetsboken. Jag kan fortfarande höra ekot av frk Östlunds envisa upprepande av: Det är bara att repa upp! när hon inte var nöjd med våra prestationer.
Vågräta??!! NEVER! Bara lodräta är tillåtna. Jag har minsann gått på syfrökenseminarium och dottern är korsstygnsproffs. Vad nu det ska vara bra för.
Jag har också den här boken med en massa provlappar tjusigt pressade och fastsatta i boken. Jag hade fröken Betzén som var skolans skräcködla. Men jag fick oftast vara i fred eftersom jag var duktig i syslöjd. Men ve dem som inte var det.
