Viktig fråga
Idag hann jag bara några spaltdecimeter i dn och där hittade jag en artikel om fetma, som jag retade mig på. Hanne Kjöller viker ut texten om överviktsepedemin.
Jag misstänker att hon inte är fet. Det ser inte ut så på kortet. Och jag tror därför att hon aldrig skulle stå inför avgörandet om det som hon uppfattar som enda konstruktiva lösningen för att bli av med överflödskilon, magsäckskirurgi.
Vet hon inte hur livet gestaltar sig för människor som genomgått den typen av operation? Vad är det som ger livskvalitet? Vem vill leva med ständiga magproblem, inte kunna äta mer än någon deciliter i taget? Inte jag. Mycket i det sociala livet kretsar kring mat och dryck.
En kvinna på mitt jobb gjorde en magsäcksoperation för ett halvår sedan. Hon drev igenom den, trots att hon enligt sjukvården synsätt inte var tillräcklig överviktig. Biverkningarna gör att hon fortfarande inte kunnat gå tillbaka till jobbet.
Riktigt irriterad blev jag på passusen ”Forskartrion Malin Kark, Sanna Tholin och Finn Rasmussen bekräftar i sin studie det många av oss anat: att de som släpar på en massa överflödskilon löper en ökad risk att bli förtidspensionerade. Det som snarare förvånar är att sambandet inte var större.”
Där låter Hanne Kjöller riktigt besviken över att läget inte var så uselt för de överviktiga som hon hade hoppats.
Men har inte Hanne gjort just magsäckskirurgi? Har nästan för mig det. Eller så hade hon bara bestämt sig för att göra det. Jag har inte sett henne irl men tycker som du att hon inte ser särskilt fet ut. Däremot blev hon väl häcklad för sin fetma av någon känd pojkskribent på den där omtalade maillistan. Man glömmer så fort, men visst var hon väl de feta kossan där?
I vilket fall. Min kusin gjorde mer eller mindre mot sin vilja magsäckskirurgi, först en gång sedan igen en större variant. Hon har haft åtskilliga biverkningar, fysiska och inte minst psykiska. Både det du beskriver men också en värre och ändlös historia med tarmvred och kolossala bråck. Hon som många lärde sig ju metoder för att få sig för mycket mat och det tålde förstås inte kroppen. Men hon var absolut inte psykiskt rustad att hålla den livslånga stränga diet tillståndet efter operationen krävde. Nu väntar hon på operation igen för att försöka pussla ihop magen för alla bråcken men hon är inte fysiskt stark att klara den så det är en kamp vilket som kommer först, det livsfarliga tarmvredet eller den ovissa operationen. Men smalare är hon förstås... Men som hon säger själv, innan operationen var hon fet, någourlunda frisk och glad. Med visserligen hotet om en för tidig död framför sig. Nu är hon smalare och önskar ofta en ännu tidigare död men är lika rädd för att inte vakna upp efter operationen.
