Djupa intryck
Jag befinner mig i allmänt chocktillstånd. Först köpte Maken Markoolioskivan och den har han torterat mig med. Lömsk som han är ligger den och snurrar i bilen och där sitter jag fastspänd. Nu är jag i behov av seriös hjärntvätt för att bli av med strofen som hembränt och Cola i en uppblåsbar pool och andra djupsinniga formuleringar.
Igår drabbades vi dessutom av 80-talet och några andra tal. Lillsyrran bjöd på grillning på inglasade verandan i radhuset i Östra Norrby. Läget oss emellan har varit lite frostigt några år och det är kanske dags att visa upp lite prov på försoning.
Möblemanget hemma hos dem var i stort sett intakt sen vi senast var där. Det fanns lite fler konstgjorda och torkade blommor. Annars andades hemmet förtätning. Sen vi var hos dem senast har Styvpappan, Lillsyrrans pappa, dött. Hemma hos honom stod Farmors möbler och de fyllde nu hall och ett rum hemma hos Lillsyrran.
Gamla Hauptbyråer, speglar med guldramar, ekskåp, vitrinskåp med kristallglas och ett enormt skrivbord gör sig i jättevåningar på Gärdet men knappast i ett radhus från början av 80-talet. Övermöbleringen tog nästan andan ur oss.
Men jag kan förstå henne. Hon hade ingen kontakt med sin pappa, han var totalt ointresserad av henne och sina barnbarn. Lillsyrran har en halvbror som Styvpappan egentligen ville skulle ha alla prylar.
- För kontinuitetens skull, som han sa.
Motiveringen kändes verkligen märklig med tanke på att halvbrodern är homosexuell och är gift/bor ihop med en man och har knappast några planer på barn. Nu kom Lillsyrran och halvbroder överens, trots att de inte knappt träffat varandra före dödsfallet och i Lillsyrrans ägo är nu alla Farmors prylar som pappan hade kvar i sitt hem.
