Elever lär sig aldrig

ballongerÄr man mer odödlig än i 20-årsåldern? Samma sak vartenda år; en initiativrik person fixar lastbil, någon händig och spikar ett räcke runt flaket och plötsligt blir alla så osvenska och normala säkerhetsåtgärder gäller inte längre. Men vad är vitsen med att dn gottar sig i närbilder över tomförpackningarna? Förstärka fördomar?

 

För några år sedan slutade grannpojken gymnasiet och uppgången smyckades med ballonger och serpentiner. Stämningen var förväntansfull när far- och morföräldrar tog sig mödosamt uppför alla trapporna. Fastrar, mostrar, farbröder, kusiner, vänner och familj väntade ivrigt med stora plakat på skolgården.

 

På gatan utanför skolan stod en konvoj med lövade lastbilar och inväntade eleverna. I en av bilarna satt den morbror, som ansvarade för förflyttningen av grannpojkens sällskap. Flera lastbilar gav sig av samtidigt och vid tredje trafikljuset slog det om till rött mitt i kortegen.

 

Morbrodern glömde vilken last han hade på flaket och stämplade på gaspedalen för att hinna över korsningen. Ingen på flaket var beredd på accelerationen och många trillade omkull. Värst gick det för grabbarna längst bak. Räcket höll inte utan tre pojkar for i gatan, en av dem var grannpojken.

 

Vi märkte att festen kom av sig och några dagar senare berättade grannarna varför; ordentlig hjärnskakning med ett par dagars sjukhusvistelse.

 

Sista riktiga studenthämtningen, 1968, var jag med och körde hem kompisens storasyster från Kungsholmens Läroverk. Deras familj hade känningar bland höjdarna i Konsum Stockholm och efter några telefonsamtal fick vi låna en stor varuvagn från det nystartade Obs-varuhuset. Det var jag som kom med den strålande idén (nämnde hon i förbifarten).

 

Vagnen var vackert lövad och det blev en skumpig färd över Kungsholmens gator och riktigt läskigt var det i backen ner för Hantverkargatan. Men vi klarade oss helskinnade ända fram. Det var bara Lena som blev lite fysiskt omskakad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0