Gr-br-gr
Trean har en byggfirma med ett antal underhuggare. En av killarna hade speciella önskemål om arbetskläder; byxorna skulle vara i kamouflagetyg.
- Nämen ge dig. Kolla runt vad det är för typer som går runt på byggen och tror att de är legosoldater. Ett gäng losers. Kom igen; om du om tre veckor fortfarande vill ha spräckliga brallor, så visst varsågod.
Ibland kan sonen förvåna mig. Han har lite omdöme, trots allt. Men det kanske snarare beror på att vi för en gång skull tycker lika.
Jag har undrat vad det är för föräldrar som styr ut sina barn i kamouflagekläder, men en arbetskamrat redde ut frågan. Hennes femårige son ville absolut ha ett par spräckliga byxor. Själv var hon lite tveksam; krigsutrustning kändes inte rätt. Barnet stod på sig.
- Men jag skulle verkligen älska ett par dinosauriebyxor!
Så kan det vara, barn har inte alltid samma associationer som vuxna.
Jag förstår liknelsen som barnet gjorde, men personligen tycker jag inte om att små söta barn bär militärkläder.
Nej, jag gillar inte heller det. Vem vill ha barnsoldater i familjen?