frktjatlund

I mitt föräldrahem saknades vettiga redskap, som användbara saxar, hammare, hålslag, vassa knivar och annat väsentligt. Dammsugaren var nog den enda pryl som alltid var i tipptoppkondition.

Om vi behövde spika, så tog vi närmaste träsko men helst inte vår egen. Det fanns ju alltid en viss risk att skon inte skulle hålla för behandlingen. När man var i behov av en sax hittade man inte någon och om man gjorde det, så fungerade den inte något vidare. Det är därför jag är fena på att vika papper och riva av raka kanter.

Värst var det att vi saknade pennvässare. Istället använde vi en morakniv för att spetsa till pennuddarna. Jag skämdes enormt för att ta fram en hemvässad penna i skolan. Min dröm var att ha en riktigt, grön skolpennvässare hemma på skrivbordet.

M är uppvuxen med riktiga prylar. Svärmor jobbade på Sica, Skolornas inköpscentral, och de hade alla proffsverktyg, t o m pennvässare av chicagotyp. Mest imponerad blev jag över håltagaren, en sån som man kan välja hålstorlek och stansa nya hål i livremmar och annat.

De hade också flera Palinspel, som jag fick överta när våra barn kom upp i lagom ålder. Men jag är urusel på att förvalta mitt pund, så spelen lånades ut i omgångar till släkt och vänner och nu har jag inte en minsta aning om var de befinner sig.

Jag googlade på saken och ser att sica fortfarande finns, likaså Palinspelen. Hmm, man kanske skulle beställa några? Barnbarnen börjar närma sig rätt ålder.