Polisaktiga tjuvar
Nu har det hänt igen. Saker försvinner hos polisen. Nu skyller man på ombyggnation. Säkert är det någon tjyvaktig byggjobbare, som varit framme. Det kan väl aldrig vara någon anställd hos polisen?
Vilket får mig att tänka på att jag underlåtit att återge ett avsnitt ur ?Tjuvaktiga poliser?. Snabbresumé för er som inte hängt med:
- Liten pojke glömde plånbok på offentlig toalett. Väktarna, som hittade den lämnade plånbok och pengar på lokala polisstationen.
- Pojkens mamma kontaktar polisen, där man kommer med det glädjande beskedet att barnets pengar är upphittade.
- Barnets förälder besöker polisen några dagar senare och får beskedet att någon plånbok har man inte i förvar.
- En anställd säger sig ha skickat plånbok och pengar med posten.
- Föräldrarna polisanmäler polisen. Utredning görs, men den läggs ner eftersom personen som postat försändelsen vidhåller sin historia.
Finns det ingen seriös internutredning? Borde inte Rikspolisstyrelsen fixa ersättning även i det här fallet? Om inte annat som lite good will? Hur förklarar man för ett barn att tjuven finns hos polisen och får betalt för det?
Den lilla pojken har fortfarande kvar sina illusioner om att polisen är lagens väktare, men lever i villfarelsen att på posten, minsann, där finns det mindre ärliga personer.
nice blogg, grått stiligt. vad säger man om polisen, inte mycket, en lördagnatt för några år sedan, ringer det på dörren mitt i natten, genom fönstret ser jag två polisbilar utanför, jag hinner inte bli rädd, går och öppnar och den av de två sotrväxta poliserna säger att dom fått larm om lägenhetsbråk, jasså säger jag, det har jag svårt att tro, det är bara jag och M hemma och hon ligger också och sover, eller sov, till ni kom och ringde på, dom stirrar klentroget på mig, då hör jag på polisradion att dom dirigeras om till granngatan med samma nummer som vår enkla boing,
så kan det gå - om inte haspen är på!
Inte nog med att saker försvinner, de saknar lokalsinne också.
