Vem bryr sig?
Nu är det klippt! Jag sa till frissan:
- Gör något radikalt.
Konsekvensen är att jag nu ser ut som en korsning mellan Anitra Steen, Gro Harlem Bruntland och Hillevi med Handväskan. Särskilt genomgripande är det inte, med andra ord. Tidigare såg jag bara ut som Anitra Steen.
Igår kväll såg vi Masjävlar för andra gången. Förstagångskänslan kvarstår: Det märks att Maria Blom vanligtvis skriver för teatern. Hon utnyttjade inte filmens möjligheter. Det kändes som allt plötsligt stannade av och strålkastarljuset riktades mot en person eller grupp på scenen.
Behållningen med filmen är att man känner igen karaktärerna och har förmodligen själv bitar av somliga i sig. Även om Mia är en liten självisk, bortskämd flicka så känner jag igen mig lite i henne. Det enda som min familj och då menar jag mamma och syskon, har fattat med mitt jobb är att jag jobbar med Datan.
Sen kan jag inte låta bli att tycka att Eivor är en kopia av Syrran. Arrangerar och organiserar och förväntar omgivningens tacksamhet, trots att ingen begärt hennes tjänster. Kanske lite Maria-Marthaproblematik över det hela.
Nu över till böckernas värld. Jag köpte en bok av Marian Keys, med kåserier. Vanligtvis brukar jag gilla hennes alster och humor. Men den här boken kändes inte bra. Alldeles för mycket jargong och klyschor och lämnade mig med den förmätna känslan, att det här skulle jag själv kunna klämma ur mig.
Sen blev jag glad över att dn hade en artikel i dagens kulturdel om Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter, en riktigt bra bok. Den bokserien förtjänar att återupptäckas av varje generation, så förträfflig är den. Jag har läst den flera gånger och tänkt mer än en gång att jag skulle ta mig till Trondheim och vandra lite i bokens miljöer, men av någon anledning går alla våra resor söderut.
Nästa omdöme gäller Elvisföreställningen med utvecklingsstörda och "normalstörda" från Hudiksvall. Det var både underhållande och rörande att se. Lite svårt var det emellanåt att höra vad personerna sa, men det löste sig med teaterviskningar mellan bänkraderna.
Många i publiken var också utvecklings- och normalstörda. Nedanför oss satt Måns. Han torkade hela tiden näsan på skjortärmen och la då och då armen om personen i stolen bredvid. Det var ett helt gäng från ett gruppboende, både boende och ledsagare och jag beundrar det tålamod och engagemang personalen visade.
Om jag ska säga något negativt, i egenskap av the Church Lady, så begriper jag inte varför man har en scen som föreställer en restaurang och "behållningen" är att servitriserna säger Jävla kärring rakt i ansiktet på jobbiga kunder. Jag tycker inte sånt är kul, men många gjorde uppenbarligen det.
Trean (tv-kanalen) visar Älskade spion för femtielfte gången. Nog har saker och ting förändrats sen 1977. Jag misstänker att filmen inte var barntillåten på den tiden, men nu sänds den på bästa familjetid.
Tack för din kommentar i min blogg. Det är faktiskt inte så farligt att tatuera sig, vare sig man gör det själv eller inte. Läste att du sett masjävlar två ggr. Samma här. Kommer själv ifrån Mora så det var ganska intressant. Tycker i och för sig att dalmålet var lite tillgjort i många personer, men filmen var helt klart sevärd.
Ha de bra
Rolle
För två och ett halvt år sedan gjorde jag också något radikalt hos frisören. Jag sa: idag ska jag klippa mig och då menar jag verkligen klippa.
Mitt hår räckte ner till rumpan och jag var ganska trött på det. På vägen hem var jag så lycklig med mitt korta hår att jag bara rös och det bubblade inombords. Fantastisk känsla.
Jag blev lite förvirrad först när du skrev att Trean visar Bond. Är det inte ett av dina barn som heter Trean?
Rolle; Jag kommer inte från Dalarna, men har bott där några år. Vi bodde i en liten byhåla och tyckte att många var masjävlar. Men våra absolut bästa vänner kommer just från Rättvik, så det finns olika typer där som här.
MM; jag tänkte inte på det där med att Yngste heter Trean, ändå pratade jag med honom i telefon medan jag skrev.
Jag klippte också av jättehåret en gång och minns den fantastiska känslan att inte känna av tyngden, när härligheten åkte bort. Trean vägrade visserligen att låta mig amma honom en halv dag, men det var det värt.
Jag som är född i Jämtland tycker att Masjävlar stämmer in på många andra glesbygdsorter - förutom detta med bystugan då.
Jag har gjort samma notering om Marian Keyes. Hon kan helt enkelt inte skriva krönikor! Jag gick ett steg längre än du; slog igen boken jag köpt och konstaterade att det där skulle jag skrivit fan så mycket bättre själv! I några fall hade jag t o m redan gjort det! Förmätet så det bara visslade om det, men inte mindre sant för det!
Det är en tråkig slentrian det där. Hyfsade kåsörer blir populära och får ge ut böcker av en kvalitet som aldrig skulle passerat förlagsnålsögat om de varit skrivna av någon annan. Och författare arvoderas rundligt för kåserier/krönikor som skulle hamnat direkt i utkorgen om de skickats in av någon annan...
Tanten; det är väl det som gör att man gillar filmen: Man känner igen en massa. Jag som kommer från storstan, tycker att jag vänt hem med allt vad det innebär, även sen jag fysiskt kom tillbaka.
Annaa; Men visst. När jag var liten trodde jag att det var de bästa som fick göra film, de bästa skribenterna som blev publicerade osv. Nu vet jag bättre. T o m Doris Lessing blev refuserad när hon skickade in alster i annat namn.
