Dakapon
Jag har sagt det förr och säger det igen: Jag avskyr upprepningar. Speciellt i tal och skrift. Det är definitivt en skada från barndomen. Mamma pratade oavbrutet, även när hon inte hade något att säga. Ofta fyllde hon luftrummet med meningslösheter, som "Så går det till när kjola är randig".
Min nye chef får se upp. Tre gånger på en månad har han fällt kommentaren "Jag har inget mot vegetarisk mat, bara den innehåller kött". Häromdagen ville en avdelning göra en korridorbeställning av toner till en skrivare. "Mejla det", sa driftpersonen. "Nej, säg det i toner", sa chefen.
Inte för att jag har hört honom säga så förut, men tillräckligt många andra för att få nässelutslag av uttrycket.
Men det finns trevliga upprepningar, som t ex fiskgryta och annan mat. Det blev en rejäl omega-3-injektion till middag. Sen är stickning också en trivsam upprepning även om jag så och då får repa upp. Snart återstår bara ärmarna.
Hallåå hallåå .. nej, förlåt - det blev en upprepning. Nåväl, jag håller med dig. Ibland är vissa personers skämt så dåliga så man vet inte vart man ska vända sig när man nästan vill kräka. Jag brukar tänka "gås-gås-gås" ... *eller* ... "Det tar sig ... sa mordbrännaren"
Jag håller med. Vad sägs om "Nej, nu får vi tänka på refrängen." " Det är en dag i morgon också"
Guud, vad jag är trött på alla såna klyschor
Förresten - vad stickar du och till vem?
Jag jobbar på en pippitröja till yngsta barnbarnet.
