First things first
Allt ska göras i rätt ordning, annars är risken att man inte kommer i rätt stämning, så långt är jag med. I dagens dn tar en kulturartikel upp böckers motton, en viktig aspekt. Men jag känner personligen att jag måste angripa litteraturen grundligare än så.
Innan jag går in på bokens motto är sidan till vänster om det ett måste. Där finns den grundläggande informationen. Mina pocketböcker brukar alltid, eller så gott som alltid vara tryckta på Nørhaven Paperback. Helgens bok blev så mycket intressantare med den här introduktionen. Tryckt i Sverige!
Nu är Arnaldur Indriðason en personlig deckarfavorit. Vad är en brottsutredare utan familjeproblem och svart livssyn? Och denne isländske polis verkar slå det mesta i den vägen.
Huvudpersonen i romanerna heter Erlendur. Kanske isländska för Erland, men i mitt huvud blir det Eländur. När han förhör en kvinna vars make försvann obegripligt för många år sedan frågar han:
- Var han tungsint?
- Inte mer än de flesta islänningar. Han försvann på hösten, om det säger nåt.
Kan det bli svartare än så?
Över till lite muntrare böcker. Även om den senaste har lite allvarligare problematik. Marian Keyes är på promotionturné för sin nya bok. Dn har följt henne under ett dygn och jag hänger med på den resan. Trots att jag inte är en 30-årig singel gillar jag hennes böcker och jag lovar och svär köpa hennes nya bok när den kommer i pocketupplaga.
Men jag skulle bli väldigt förvånad om den trycktes någon annanstans än i Danmark.
