Fröken Tjatlunds penningar
Varning! Detta inlägg kommer att handla om pengar, priser, slantar, utgifter, kostnader och avgifter. Kan det bero på att jag just knappat in månadens räkningar på 24582 bagare eller är det bara en fixering?
Jag är oftast löjligt billig i drift. Till och med när jag bestämmer mig för att kosta på mig något extra i klädväg blir det ändå inte särskilt dyrt. Som när barnen gifte sig t ex, då var planen att jag skulle strunta i allt vad prislappar heter och köpa precis det jag ville ha.
Men det blev inga större extravaganser ändå, eftersom jag började inköpsrondorna med H&M, för att jobba mig upp mot Kapp Ahl, Åhléns och Lindex. Ibland blev det till och med en sista tur på NK.
Idag bestämde jag mig för att köpa ett par korta långbyxor. De skulle matcha nya cykeln och när jag kom till kassan blev det ännu billigare än jag tänkt mig. Byxdagar gav 100 spänns rabatt.
Jag har helt enkelt svårt för exklusivare klädaffärer. De får mig att känna mig som en bortkommen kusin från landet. Däremot klär jag så mycket bättre i dyra italienska skor. Är jag ute efter något i skoväg har jag inga problem att stövla in i dyra butiker. De enda krav jag har är att skorna ska sitta som handskar, sen får de kosta vad de vill.
När det gäller handväskor har jag börjat tappa gnistan lite. Senaste exemplaret förra veckan kostade bara 500 pix, trots att den är i skinn. Förr kunde det handla om större summor, när jag slog till. Mest för att jag alltid har varit svag för välgjorda väskor i läder. De där tramsigt plastiga och svindyra märkesväskorna har aldrig intresserat mig.
Annars är handväskor något som får mig att glädjas över att vara kvinna. Man vet var man har alla prylar, slipper leta sig fördärvad i dussintalet fickor efter en ringade mobiltelefon och det finns alltid ett fack man kan avsätta åt rabattkupongerna.
Kan det bero på att dyra kläder ofta är kass i kvaliteten? Medan t ex Lindex håller en hyfsad standard för priset. De går i alla fall inte sönder. (Fast snittet på sommarens klänningar är bedrövligt!) Kan fortfarande bli ursinnig över de där märkesjeansen som Äldsta köpte som som blev upprafsade i kanten första timman för att de råkade nudda marken. Medan Vero Moda-jeansen får 200 spänn på rea som satt bättre och var längre höll i två år.
Min teori om dyra kläders dåliga kvalitet är att de är tänkta att köpas av folk med massor av pengar. De kan alltså köpa kläder som bara håller för några tillfällens användning. Något mer är aldrig aktuellt eftersom man ständigt måste hänga med senaste modet och då handlar det inte om år utan om veckor ser det ut som. Sen kan man eventuellt ge bort till pigan eller mindre bemedlade släktingar.
Asch varför ger jag mig in och gafflar om modebranschen?? Jag har ju noll koll på läget här ute i buskarna!!! Råkar bara vara ensam vaken vid en udda tidpunkt och därmed "pratsjuk"!
Kläder. En sorgligt historia. Hittar aldrig något. Ibland händer det att ambitionen är att faktisk KÖPA något, och då brukar det sluta som för dig. Eller på min favvoaffär - Myrorna! Å faktiskt, köpte jag ett par skor där, tjusiga goa 50:-. Annars så är det problem med fötterna, så passar skorna så blir det till att betala. Eller så står där en handväska som ropar på mig.... Kroppens övriga beklädning, då blir jag bara trött och går hem! Å så räcker mina kläder år ut och år in, fattar liksom inte. Enda är när de varit utsatt för "vinter-garderobs-krymp-syndromet" men det är en annan historia.
/Lena
ha ha..mina barn brukar alltid häckla mig under stora skrattsalvor just beträffande deta - jag tror jag slår alla med hästlängder i fallet kläder!
Sedan ett flertal år har jag liksom bara helt givit upp, jag vet inte riktigt varför...jo, delvis för att det alltid har varit så mycket barn och hushållsskit runt en...snart kan man dock inte skylla på det längre...hm..
Jag går i regel runt i gamla trasiga T-shirts och antingen A.mjukislångkalsonger eller B. uttöjda mjukisbyxor, lagade tusen gånger. Alltsammans i svart.
Desstom har vikten påverkats negativt - delvis pga äcklig cancermedicinering - och då är det genast svårare med klädera...
Min mor kunde sy precis sånt som jag trivdes i - men nu är hon ju borta..jag fyndar däremot ibland på Myrorna och sånt, absolut!
Men mina väninnor har för länge sen givit upp försöken at diskutera kläder eller shoppa med mig.
Jag tror Inga har alldeles rätt. Jag köpte ju en del kläder i vintras i stället för dem som blev stulna på Irland. Eftersom det var reatider slank det med några märkesplagg. Tittar förundrat på min Lindebergtröja som jag inte minns att jag tvättat mer än en gång. Mer grå än svart och formlöst sladdrig. Det utsökta franska linnet har tvätthål efter en gång. Lindex- och Ellosplaggen ligger släta och formfasta.
Visst är det fan så trist detta ständiga budskap från medelålders kvinnor, att man givit upp försöken att hitta kläder!
Men i gengäld är då många av oss väldigt välklädda om fötterna och har snygga väskor.
Idag kostade jag på mig en kjol för hela 149:-. Hur det nu är möjligt att tillverka en för det priset? När jag ställde den frågan till en kompis, sa hon: "Det vill du inte veta".
