Kära dagbok
Igår ringde en skakad Trea och berättade att en av killarna, som jobbar åt honom hade segnat ner under pågående arbete och dött på fläcken. Mannen var i 40-årsålder och levde ett hårt liv och nu ville inte hjärtat vara med längre.
Lägenheten, som de höll på att renovera fylldes med ambulanspersonal och poliser och Trean fick det tvivelaktiga nöjet att ringa kunden och be familjen att hålla sig hemifrån några timmar till eftersom det hänt en olycka i deras bostad.
Trean var självklart tagen av händelsen och då lurar min oro som gäddan i vassen. Imorse ringer telefonen redan strax efter sju. Första tanken är att nu har det hänt något allvarligt. Varför ringer man annars så tidigt en lördagsmorgon?
Nu var det inte något krångel runt Trean. Det var bara en hysterisk hyresgäst, som inte kom ut genom porten för att låset konstrade.
Där la hon, hyresgästen alltså, ytterligare ved på brasan till utnämningen Jobbigaste kunden. Hon har fyra små hundar, som hon låter skita inomhus. Det är så illa att hantverkare vägrar att överhuvudtaget gå in i hennes bostad.
Hemsk upplevelse måste det vara att se en människa segna ner död, en riktig chock.
Angående hyresgästen med hundarna: Påminner mig osökt om när gubben gjorde reparationsarbete i ett hus där ett antal katter i många år hade gjort sina behov. Han kräktes hela tiden, till och med när han berättade om det! Men han gör aldrig mer ett sådant arbete säger han. Hantverkare får vara med om mycket.
inga; ja man kan verkligen bli förvånad över hur folk har det. Jag skulle kunna ha en egen blogg i ämnet Hemma hos. Och då skulle det handla om hemma hos Tanten med banankartongerna, Mannen med uppstoppade fåglarna, Gubben med alla tidningar eller Adoptivmamman med småhundarna t ex.
Killen med midjehögt skräp, Familjen med toaavfallet i plastsäckar i källaren, Läkaren med den vågiga parketten är något av vad jag kan bidra med.
