More is less
Nej, det är nog jag som är less. All inspiration är som bortblåst och jag känner hur ledan hugger tag i ryggmärgen. Det enda jag åstadkommit denna helg, förutom det sedvanliga fejandet, är att jag äntligen och då menar jag äntligen tagit mig igenom Stieg Larssons första bok.
Jag inser att jag framlever mitt liv mitt i Larssonland med Lundagatan, Kaffebar och Bellmansgatan ett stenkast bort. Killarna som gjorde om sin grekiska fast-food på Bysistorget till ett café måste ha haft mesta möjliga tur/skicklighet i tajmingen. Stället är jämt knökfullt. Helt obegripligt?
En liten fundering angående namnval på personer i svenska deckare. Folk heter aldrig som svenskarna gör i verkligheten. I min trapp står det Andersson, Johansson, Hakkala, Lucic, Svensson och Åhammar på brevlådorna. I böcker heter man saker som Salander, Wallander, Jarnebring och Kollberg. Heter de ett svenssonnamn så kan man ge sig på att förnamnet sticker ut.
Min slutsats är att författarna har utlandslanseringar i bakhuvudet, när de döper sina hjältar.
Och på jobbet går det också bra?
Nej, våra nya användare är invändare och vill få det som de har det. Det kommer att bli en match om saken. Vi håller på principen att inte göra specialprogrammeringar i onödan. Om Windows redan löst ett problem, så hittar vi inte på någon egen lösning.
M har fått en ny arbetskamrat, en kille från Bagis. I Bagarmossen har man tydligen en alldeles egen ordbok. Enligt nya killen kryllar tillvaron av snurrkukar. Och vad gör då en sån? Vad jag förstår så handlar det om krångliga och struliga typer. Kan även kvinnor snurra i den bemärkelsen och vad kallas de i så fall?
Jag har mina värsta aningar om vad femininum för snurrkuk kan bli.
virvelmutta?