Plötsligt
Nej, det har inte hänt något särskilt och det är inte något uppbrott på gång. Tack för omtanken! Jag kände mig bara så medioker och drabbad av känslan att jag inte har vad som krävs för att blogga.
I helgen ska vi ha arvskifte efter Svärmor. Det är inget värdefullt, som ska delas upp utan bara ett par gamla fotoalbum med bleknande instamaticbilder. Vi har lånat en stuga och svågrarna med respektive är inviterade. M är riktigt i gasen och oroar sig för att jag ska göra bort mig på matfronten.
Visst, jag är inget vidare vid spisen, men jag brukar köra några säkra kort. Det har jag gjort hela livet, korten har bara växlat. Det var till och med så illa på 80-talet att Billy, i Billy och Lena, sa ifrån att de inte ville se någon mer moussakaform hemma på vårt köksbord.
Den här gången gick jag ut hårt med Tjälknöl, men min dumma ugn har en demensfiness, så den stänger av sig själv efter 4 timmar och det gjorde den mitt i natten. Då är det svårt knöla till köttet. Så nu har jag dragit igång ett annat säkert kort, lammpaté.
Nej, någon mästerkock blir jag aldrig även om vi hade en trevlig kvällsövning igår. En leverantör bjöd på konferens och femrätters middag, en middag som vi deltagare själva fick göra i ordning. Allt var noga förberett så att inget kunde gå fel. Jag var chefskock för efterrättsavdelningen och trots benäget bistånd från riktiga mästerkockar så brände vi såsen.
Gårdagens förrätt var pilgrimsmusslor, så den idén tänker jag knycka och bjuda bröderna Brothers på. Det verkade så enkelt att fixa.
Annars var det Yngsta Kollegans sista dag på jobbet och det kändes lite vemodigt. Men inte hindrade det mig från att lägga beslag på hennes rum redan före lunch. Flyttgubbarna hade inget bättre för sig och genom rumsbytet kom jag ytterligare några meter bort från fikakacklet.
Skönt att du är tillbaka igen! Vilken kul idé, det där med matlagningen. Det är ju ett trevligt sätt att umgås, och kul att få bli inspirerad av proffskockar. Vi har en kompis som är kock, en väldigt duktig sådan. Han har jobbat på en av de omtalade skärgårdskrogarna, och när vi har stora gemensamma fester står jag bara och beundrar hans matlagningskonst och alla läckra idéer han har. Jag tror att han tycker att jag är jobbig....
Säkra kort är också min linje. Jag gillar att laga mat men lider av kronisk idétorka. Numera lutar jag mig tungt mot min favoritmatblogg "Äta bör man".
Annars brukar ett gäng medelålders bröder uppskatta vanlig husmanskost. (I alla fall mina. Men det är också en konst att tillaga. Lycka till i helgen.
Jag har också säkra kort och i likhet med Dig och många värmlänningar så är det alltså bl.a. tjälknöl. En ugn med demensfinesser skulle inte kunna säljas alls i Värmland. Här äts det ofta just tjälknöl gjord på älgkött. Det är inte fel kan jag säga och omöjligt att misslyckas med (om nu bara ugnen fungerar förstås).
Nu har jag också hittat en bra matblogg och den finns på min länklista. Den kan verkligen rekommenderas. Hon har sorterat upp de beskrivna maträtterna också så det är lätt att hitta.
Jag är dålig på att kommentera men kände mig mer och mer manad att bryta tystnaden pga ditt avbrott, och då ser jag till min glädje att du är tillbaka igen! Härligt!
Matlagning skulle vara mycket roligare om inte maten försvann så snabbt. Är man nu kreativ och skapar något så vill man ju att verket i fråga ska finnas kvar för beskådan åtminstone ett tag, så känner i alla fall jag...
Du är så välkommen, Miss P. Du får väl fixa till något i stil med spettekaka, som håller länge.
Så trevligt med nya blogginlägg. Har inte haft tid tills nu. Hoppas du trivs i ditt nya rum! :)
