Return #1
Det finns inget som jagar upp bloggare så mycket som bloggnyheter. Jag har surfat runt lite för att se vilka vågor som dagens avbloggningsnyhet satt i rörelse. Schulmans, om någon missat den.
Många kommentatorer verkar vara övertygade att Schulman fått sparken, typ "jag känner en som känner en som jobbar på AB:s lönekontor ...". Eller man kan inte i längden smutskasta arbetskamrater ostraffat. Andra tror inte ett ögonblick på ånger och bättring. Det handlar bara om ett spel för gallerierna.
Jaha, vad ska en vindflöjel satsa på nu?
Det framkommer också tydligt att det är mest bloggare som läser bloggar. Tidigare uppskattningar brukar ge vid handen att det är ca en på 10 som överhuvudtaget läst en blogg. Då är det inte så konstigt med undringar som "Who the heck is Schulman?".
Tidningarna skriver också en massa om det utbredda hatet i bloggosfären. Har jag skygglappar? Var finns alla de där hatbloggarna? Om man bortser från Schulman & Co, alltså.
Med nya fenomen som bloggen så kommer fördomarna, typ att det är en hatatmosfär. Man vill göra det enkelt för sig och sätta på en stämpel. Påminner osökt om undergångsförutsägelserna i samband med Elvis Presley en gång i tiden, om videon, om TV, om dataspel osv. Bloggen är så stor att den återspeglar en massa olika saker i samhället, alltså tyvärr även hat och gruppvåld. Men vi vanliga bloggare slipper oftast undan (åtminstone så länge vi inte ger oss in i vargdebatten på "fel" sida) :-)
Jag har nog samma skygglappar i så fall. "Hatet" i bloggosfären är enligt min uppfattning en del av medias försök att marginalisera något som tydligen uppfattas som hotfullt mot den egna verksamheten.
Om man däremot läser kommentarer under tidningarnas egna artiklar kan man verkligen få syn på "hatet". Jisses vilket tonläge och språkbruk det är där.
Igår var det en nyhet på text-tv om en man som lurat unga flickor att filma sig själva nakna. Filmerna la han sedan ut på nätet. Han står nu åtalad. I texten benämndes han "debattör och bloggare"...
inga; ja, var tid har sina förvillelser så det gäller att hänga med. Sen har nog äldre bloggare äldre och mer sansade läsare.
tanten; precis, jag har undrat varför tidningarna har kommentarfunktion. Man blir ju mörkrädd och tänker är det såna läsare man vill ha, då vill jag inte ses med deras tryckalster.
Nåja, Blondinbella kan ha en hel del onda kommentarer på sin blogg. Det är bara att kolla.
Det råder rätt märkliga förhållanden i den yngre bloggvärlden. Dels det där som vi dryftat många gånger, hur minsta motsägelse kan uppfattas som påhopp. Men också hur tonen triggas upp just efter minsta avvikande åsikt. Man är oerhört snabb att bedöma någon som korkad så fort den inte är helt överens. Även de allmänt sinnesslöa modebloggarna kan plötsligt tända till på något som är knappt skönjbart för den oinvigde, börja vräka ur sig otidigheter, hota med att stämma varandra för förtal och allt möjligt.
Och för all del, häromåret var vi ju ett par stycken som kallades för troll, blev hotade med anmälan och diverse annat för att vi hade mage att säga att vi inte riktigt höll med en speciell bloggare. Det var lite läskigt när vuxna personer man aldrig ens haft någon kontakt med innan och egentligen inte då heller började spruta eld. Det gav en liten inblick i hur snabbt hjulen kan rulla igång.
Själv tycker jag det är rätt töntigt med den där gyllene regeln på bloggen att man bara ska ge bifall, gärna överdrivet, men aldrig säga emot. Det är en förklaring till att mina kommentarer har glesnat ut på vissa bloggar.
Jag skyr modebloggarna, de är såå trååkiga tycker jag. Men det är kanske kommentarerna som är intressanta.
Jaså, är troll folk som säger emot. Det hade inte jag fattat. Jag trodde de gjorde värre saker än så.
När jag gett uttryck åt avvikande åsikt, har det hänt att folk tagit bort sitt inlägg helt och hållet. Och på så sätt trollat bort mig också.
