Tonårspojkar lever farligt
Jag har bott i ett litet samhälle och vet vilka meningslösa sysselsättningar undersysselsatta ungdomar kan ägna sig åt. Har man epatraktor eller körkort och bil kan man köra runt centrumkvarteret varv efter varv tills kommunfullmäktige förbjuder trafiken. Får man inte köra runt, kan man alltid stå på en parkering och vara allmänt störande.
Finns det flyktinganläggningar kan man alltid hitta på metoder att skrämma skiten ur nytillkomna. Andra, som tillhör svaga grupper, kan man alltid hitta på nya eller gamla metoder att trakassera.
Nu har jag inte alla fakta i målet, men jag begriper desperationen hos en pappa vars lätt förståndshandikappade son ideligen utsätts för trakasserier. Om sen polisen inte känner sitt ansvar när man känner sig hotat blir reaktionen ännu mer begriplig.
Borde det inte göras någon form av internutredning hos polisen? Varför avfärdar man 112-samtalet, trots tidigare anmälningar?
(Nu är jag hjärtinnerligt trött på att stöta Schulman och Schulmans nuna överallt. Alla borde egentligen sluta blogga då och då. Spaltmeter efter spaltmeter fylls av bloggarnas dödsannonser ...)
Jag får hjärtklappning när jag visualiserar det destruktiva beteendet hos dessa understimulerade pojkar, och den fruktansvärda desperationen hos en pappa till en utsatt pojke. Jag förstår båda parter, och jag lider verkligen av den tragedi det har lett till. Jag kan inte fördöma pappan (jo, det är klart att man inte får skjuta ungar!) men jag kan samtidigt lida med ungar som lever på en liten
ort utan några som helst ordnade aktiviteter. Vad ska de ta sig till med sitt liv? Och en stackars pappa som till varje pris vill freda sin son. Hjälp! Här finns ingen vinnare!
När det gäller Schulman måste jag bekänna att jag aldrig har läst hans blogg. Är man helt borta då?
150 armhävningar på raken varje kväll, minst. Ja, man kan få magvärk för mindre. Om det finns något som heter loose-loose-situation, så är det rätta rubriken.
Jag bor också på en liten ort, eller rättare sagt utanför en liten ort och jag har svårt att köpa undersysselsatthet som ursäkt för att trakassera någon, eller misshandla någon eller dylikt. Ok om man sparkar till en´papperskorg i etter över att fritidsgården stänger för tidigt på kvällen, men detta alltså.......
Man måste själv kunna hitta på något med sitt liv, Här fanns ju uppenbarligen kompisar i
alla fall.
Att använda sitt vapen mot människor finns heller ingen ursäkt för. Den som har ett vapen måste kunna behärska sig och låta det vara när ilskan rinner till. Sorry men där är ingen pardon heller. Våldet är fel, här och alltid.
Som man bäddar får man ligga
I ?slynglarnas paradis?, dvs Sverige, måste sådant här hända med jämna mellanrum. Feghet är orsak till detta.
Framför allt gäller det föräldrarna till slynglarna - man är förälder efter att barnen är blöjtorra, faktiskt hela deras liv om det så behövs.
Tveklöst så att slynglarnas föräldrar verkligen borde känna mycket stor skuld i det som hänt - helt enkelt ?Som man bäddar får man ligga?.
Med största sannolikhet har dessutom flera av föräldrarna vetat vad som var i görningen, men gjort något, nej definitivt inte.
Ringt och försökt att tala till rätta? Åkt ut med bilen för att hämta hem sin slyngel? Tagit hand om slyngelns mopednycklar?
Nej, inget av detta! Varför, Feghet? Slapphet? Eller ännu värre, har man uppmuntrat slyngelsönerna till att bli riktiga
snapphanar genom att plåga en försvarslös, förståndshandikappad pojke - ?vilka hjältedåd? - fegheten stinker över hela Sverige.
Skuld till det som har hänt. Detta förefaller enkelt, hela skulden till dödsskotten ligger självfallet på slynglarna själva.
Överlevande slynglar bort åtalas för 1) Vållande till sin slyngelkompis död 2) Mordhot och överfall på 50-åringens familj
3) Skadegörelse, misshandel och trakasserier av 50 åringens familj 4) Långvarig tortyr och misshandel av en förståndshandikappad pojke
5) Störande av ordning. Detta borde resultera i kännbara straff och att de sociala myndigheterna tar sitt ansvar, ser till
att slynglarna, om inte annat, placeras långt hemmifrån under lång tid. Vidare så är målsman, dvs föräldrarna till slynglarna,
ansvariga för de brott som har begåtts.
Naturligtsvis har skola, social och polis ett ansvar i det som har hänt, men det står absolut inte i proportion till det tunga ansvar
som slynglarnas föräldrar bär.
Man skall i detta sammanhang inte heller glömma bort det STORA ansvar man har som flickvän, kompis, lagkamrat eller vad det nu är.
Vet man om att denna slyngel till pojkvän eller kompis planerar att begå FEGA, OFÖRSVARLIGA handlingar då har man ett ansvar
att meddela vuxna som kan avstyra detta. ANNARS är man MEDSKYLDIG till kompisens eller pojkvännens död.
I detta fall finns det bara ETT offer, det är den handikappade pojkens familj. De behöver stöd av vänner, samhälle, grannar
med flera för att orka bo kvar. Dessutom måste Polisen ta sitt ansvar och beskydda dem mot slynglarnas kompisar, detta är ett
ansvar som sträcker sig över flera år. Polisen har tidigare INTE gjort sitt jobb, nu måste man säkerställa att det inte
blir ytterligare tragedier.
Pappan är både offer och hjälte. Varje förälder som skyddar sitt barn vid dödshot, misshandel, mobbning eller trakasserier
är en hjälte. Om inte slynglarnas föräldrar, eller samhället ställer upp med skydd då kan inte heller pappan/hjälten ha något
ansvar om han tvingas till mer våld än vad som i efterhand kan ses ha varit nödvändigt. Pappan är inte Polis, inte säkerhetsvakt,
inte militär och därför inte tränad för att göra riskbedömningar. Om något gått fel här är det slynglarnas eller samhällets fel.
Familjen har gjort upprepade anmälningar om svåra trakasserier utan hjälp, i detta fallet delgerade polisen skyddsuppgiften
till pappan. Det gick fel, men att hålla honom skyldig för skotten när han gjort allt för att förhindra det som hänt är oetiskt,
oförsvarligt och djupt kränkande. Något annat än ett totalt frikännande skulle vara rättsröta!
Undersysselsättning är ingen ursäkt, men en förklaring. Finns det något mer nedbrytande för någon människa, än att inte ha en plats eller inte känna sig behövd. Den som sover syndar inte och den som arbetar sig trött sover förmodligen halv två på natten.
Sen är pappan med geväret absolut ingen hjälte, det tycker han inte ens själv. Vitsen med vapenslicens är att det är ett slags intyg på att innehavaren antas ha rätta typen av spärrar för att inte använda vapnet vid provokationer.
Jag tror inte att man kan dra slutsatsen att allt är föräldrarnas fel. Vi vet inte hur de agerat. Däremot skulle det alla gånger krävas lite självrannsakan på alla håll och kanter; både bland föräldrar, polis och socialtjänsten.
Ungdomar kan lätt se undersysselsatta ut vad de än gör. Minns allt att vi kände oss synnerligen sysselsatta när vi drog de vanliga reporna i småstaden, till fots från stan till Folkets Park och tillbaka igen, bara för att kolla om det var något. Inte ville vi haft en fritidsgård i stället. Det fanns för övrigt fritidsgårdar på den tiden...
Och att en 15-16-åring är ute till halv två en lördagsnatt händer väl även i storstaden utan att ungdomen är undersysselsatt och inte har ett jobb att arbeta sig trötta på. Det där var en konstig bild, Tjatis!
Jag tror inte att innerstadspojkarna som samlas för de där tio mot tio-slagsmålen känner sig undersysselsatta heller. Jag tror inte "mer idrott" eller så skulle hjälpa. De har säkert sin tennisträning redan.
Jag har inga standardlösningar, men jag gillar inte standardklichéerna hur de än ser ut.
Och någon bra lösning är det förstås inte om vuxna tar saken i egna händer, skjuter ihjäl en eller flera och utropas till hjältar, hur provocerade de än är.
Men jag tror att ett stort problem sitter i själa mansrollen/pojkrollen. Samhället har genomgått en backlash där. Det har blivit allt coolare att vara mer grabb igen efter några lugnare decennier. Pojkar ska vara macho, även alldeles vanliga svenska pojkar i små samhällen och i storstaden. "Pojkar slåss". Många pojkar tillsammans med den inställningen och med en stark lite galen och maktfullkomlig ledare - det har ställt ohyggliga tragedier i mänsklighetens historia!
Jag tycker fortfarande att halv två är väl sent för en 15-16-åring. Nej, det är kanske fel att kalla dem för undersysselsatta, de sysslar snarare med fel saker. Jag har inte heller någon lösning; i så fall hade jag applicerat den på Trean när han var i den åldern. Då gick han med i Black Army och den största anledningen var nog slagsmålen.
Det enda som möjligen hjälpte var att jaga runt på stan.
