Spår
Ja, jag kommer ihåg exakt var jag befann mig när jag hörde om planen, som flugit i in World Trade Center; i ett fönsterlöst sammanträdesrum med dålig luft. Jag hade börjat klippa med ögonlocken då mobilen ringde. Det är M, som säger
- Det är ett plan som flugit in i World Trade Center.
- Va?
Han fick upprepa meningen ett par gånger innan jag fattade vad han sa.
- Menar du här i stan?
- Nej, i tvillingtornen i New York.
Sammanträdet upplöstes snabbt och alla tog sig till närmsta tv och såg de osannolika bilderna om och om igen. Tio år tidigare hade vi bott på Marriot Hotel och där gick det upp i rök.
Några år senare samma datum, i ett annat sammanträdesrum, denna gång med fönster mot flaggstängerna vid Globenområdet. Over headbilderna hade jag sett förut så jag satt något okoncentrerad och tittade ut genom fönstret. Plötsligt tågar två män med bestämda steg fram till flaggstängerna och börjar hala flaggorna på halv stång.
- Kolla! sa jag och pekade mot fönstret. Rapporten om Anna Lindhs död hade precis lästs upp på radion.
Ett annat tillfälle, som många kommer ihåg var de befann sig är 22 november 1963. Jag var 11 år och satt hemma och läste. Syrran, som är två år äldre, hade gått iväg sin första skoldans. Hon hade laddat hela veckan för premiären men kom hem tidigt och smällde igen ytterdörren brak. Tårarna sprutade ur ögonen.
- Men snälla nån! Vad är det fråga om? undrade Mamma.
Hulkande berättade hon att dansen hade avbrutits för att USA:s president blivit skjuten.
Den våldsamma gråtattacken berodde inte på några varmare känslor för Kennedy. Katastrofen var att skolledningen hade fräckheten att ställa in hennes första skoldans bara för att en gubbe på andra sidan jorden dött.
Charmigt att det kan vara så olika perspektiv på samma händelse. (Syftar på Kennedy)
Har min djupa medkänsla med systern. En viss utveckling har dock skett, det skulle inte hända igen. Att amerikanska presidenter blir skjutna, jodå, men inte att svenska skoldanser avbryts för det.
Jag minns Palme-mordet på ett särskilt pinsamt sätt. Väcktes efter en blöt kväll med fest i hemmet av att en medlem i lokala sosseföreningen ringde i allför tidig morgonstund för min baksmälla, hon var riksdagsledamot och lite fin av sig så jag blev extra förvånad när hon sa att "vi" skulle ses inne på Sergels Torg på eftermiddagen. Jag sa ett förvirrat ok, visst, jag kan komma och undrade hur jag skulle kunna ta mig in i någorlunda skick, men ville hon nu träffa just mig i stan så var det väl ok. Strax efter lunch hasplade jag mig äntligen ur sängen och slog på radion efter duschen och fick så småningom sist i landet veta vad som hänt. Men jag skulle precis lika gärna kunna åkt in till stan och stått där helförvirrad och undrat vad hela jäkla partiet gjorde på Sergels Torg med rosor i händerna.
Jag blev också bryskt väckt den morgonen. Trean landade mitt i vår säng och beklagade sig högljutt över att det inte var någon barn-tv, bara nyheter hela tiden. Samtidigt ringde telefonen och jag svarade helt förvirrad.
- Sätt på tv:n.
- Den är redan på. Vad är det fråga om?
- Palme är skjuten!
Det dröjde ett bra tag innan jag fattade vad som hänt.
Great site! Thanks for letting me look around. :)
