Tjuvlyssnat
Var: Röda linjen mot Fruängen kl 15:50 07-09-08
Deltagare: Fyra personer i 35-årsåldern
Kvinna A: De senaste gångerna jag tagit taxi har det varit för att lämna Olivia på dagis.
Kvinna B: Va, då är det verkligen pressat.
Man C: Men skulle vara ännu värre att skicka ungarna i budbil.
Man D: Nähä, har du gjort det?
Man C: Inte jag, men Sanna.
Kvinna A: Schysst, och hur gjorde dagispersonalen. Fick de kvittera godset?
Man D: Äh, men det låter ju för tragiskt. Buda ungarna?
Man C: Ja, vad tror du? Allt var skittragiskt just då.
När gänget gick av vid Mariatorget uppstod en viss muntration och flera äldre reflekterade över sitt eget dåliga samvete över att över huvudtaget ha anlitat dagis. Budbil fanns inte ens på kartan.
Jag har hört någonstans att det är en annan inställning till barnafödande numera. Förr "blev man med barn" och numera "skaffar man barn". Kanske påverkar det även hanteringen av barnen.
Kanske kan vi vara gifta med varandra via cyberspace och buda behövliga spermadoser vid behov också? Eller kanske vore det enklare att strunta i det här med irl-barn och bara ha dem virtuellt på någon sådan här "levande livet site"? Då är det ju enkelt att bli av med dem när föräldrarna ska gå på krogen, slipper krångla och söva ner dem och så......
Cynisk? Nej, men det känns ibland som om vi är på väg åt något konstigt håll. Fast det har vi väl alltid varit förstås, å andra sidan.
vi var så fattiga att vi fick gå till skolan själva, och dagis var inte uppfunnet, jag satt på en stubbe i skogen och väntade på att bli 7, och sen fick jag vänta några år på 6.
neverkeso; "skaffa" låter mer aktivt på något sätt. "bli med" låter mer som en olyckshändelse.
inga; man kan säkert ha imaginära barn i Second Life. Det finns ju t o m svensk ambassad.
masken; och jag skurade riksettan med tandborsten varje morgon.
