frktjatlund

Igår, när vi kom åkande längs Östgötagatan såg vi långt bort ryggtavlorna på två tonårsflickor som gick på trottoaren. Båda hade jättekorta klänningar modell längre t-shirt. Den ena hade svarta tights under medan den andra förmodligen hade ljusa strumpbyxor, för hon såg väldigt bar ut.

- Aj, aj, har de ingen mamma som kan hindra dem från att gå ut på det viset? undrade Maken.

- Och hon till höger. Hon utan tights är säkert Lillasyster, sa jag. Inte för att jag trodde det utan för att vara lustig.

Vid busshållplatsen stannade flickorna och vi kom ikapp. Mycket riktig. Det var verkligen den mammalösa Svärdotterns lillasyster. Jag hoppas verkligen att hon kommit över värsta puberteten, annars får Storbror och hans fru problem. Jag kan höra replikerna i mitt inre.

- Lägg dig inte i! Du/Ni är inte min mamma/pappa.

Annars önskar jag att det vore imorgon kväll nu. Begravningen är på förmiddagen och jag skulle vilja ha den överstökad. Speciellt som min bror inte fattar eller vill fatta att han och hans familj inte tillhör kretsen av de närmaste. De har inte träffat Trean på över tio år och Svärdottern har aldrig sett dem. Ännu mindre barnen. Ändå har han haft sin dotter att ringa till begravningsbyrån och meddela att de kommer.

Vi har inte haft någon dödsannons och heller inte sagt när begravningen ska äga rum. Men de har luskat reda på vilken begravningsbyrå vi anlitat och lurat personalen där att komma med information.

Vi vill inte ställa till med något spektakel vid kapellet, men de har knappast tagit några stilpoäng med att vara så okänsliga och påträngande. Hade de varit intresserade av Trean hade de hört av sig när han levde.