100 höjdare
DN listar 100 barnböcker och jag är glad att man tagit med mina favoriter. Maken häcklade mig när jag köpte högläsningsböcker till barnbarnen: "Du tar ju bara gamla böcker."
Mina högläsningsfavoriter i listan
Frank L Baum: "Trollkarlen från Oz"
Lewis Carroll: "Alice i underlandet"
Barbro Lindgren: "Loranga, Masarin och Dartanjang"
Eric Linklater: "Det blåser på månen"
A A Milne: "Nalle Puh"
L M Montgomery: "Anne på Grönkulla" (hoppa över alla omständliga naturbeskrivningar)
Laura Ingalls Wilder: "Lilla huset på prärien" (hela serien)
Jag grunnar fortfarande på om det finns någon annan/ytterligare bok, som jag tycker borde vara med. Flera av böckerna vänder sig till riktigt små barn, som t ex Knacka på. Det skrivna innehållet är minimalt och boken gränsar till pekbok. Men värdet ligger kanske i att den ökar kommunikationen mellan läsare och åhörare.
Jag tyckte att Ole Lund Kierkegaards Gummi-Tarzan och Lille Virgil var riktigt roliga men de läste jag själv vad jag kan komma ihåg. CS Lewis var också en favorit. Men den jag saknade på listan var Robert C O´Brians Nimhs hemlighet den är helt suverän och en bok som jag har läst om flera gånger som vuxen.
Knacka minns jag med glädje! Var dagmamma i 13 år, giss hur många gånger vi knackat på:-) dessutom är den utmärkt när man börjar använda tecken som stöd.
En vansinnigt rolig högläsningsbok med bilder är "Mittinattenmysteriet", som jag lånade på biblioteket 1000 gånger minst (sedan köpte jag den) Mina pojkar älskade den (och jag också) när de var små och de minns den fortfarande( nu är de 17,20,21).
Den handlar om små moderna leksaker som försöker leta upp och rädda Darth Vaders ben, som hamnat i dammsugaren. Vansinnigt rolig, men har också lite moral om vänskap, lojalitet och mod.
Knacka på-boken är den klara favoriten hos ett till två-åringar. Lär man sig redan då att böcker är spännande, så har man kommit ganska långt
Ludde Lump - jag fick inte dammsuga på fjortaon dagar. Och Viveca Sundvall/Lärn, alla böckerna om Mimmi och Anders och Eddie. "Historien om någon" gillade barna när dom var riktigt små...det finns ju hur många bra böcker som helst!
Hi hi, Knacka på hade vi även som dataspel och då var barnen inte små, det lovar jag!
Men jag är jättefascinerad över listan! Vi har läst så mycket böcker, men inte en enda av dem. Min gamle pojkvän numera pensionerade bibliotekarien skulle raskt svarat på varför; jag är för ointellektuell! Allt det där är klassiker och jag är för korkad och obildad för att uppskatta klassiker.
Jäpp, jag tyckte både Trollkarlen och Alice var aptråkiga så jag kom aldrig på tanken att lägga dem framför barnen. Blåser på Månen led något av barnen hårt av i skolan så den slapp de andra. Anne är en flickbok som man läser själv, inte en barnbok, tror att Äldsta precis som jag läste den själv vid nio. Nalle Puh fick Äldsta i tjock fin inbindning, fann vacker men aptrist. Lilla Huset läste en kompis när vi var typ 10 men då hade jag gått på vuxenlitteraturen för länge sedan. Loranga ligger i fel tid, hade inte kontakt med barn när den kom ut.
Du ser, pojkvännen hade naturligtvis rätt!
ettan; jag har nog missat Nimhs hemlighet för att den kom ut så sent att jag själv inte var i "rätt" ålder.
fritt; jo, jag har också knackat på en hel del. Min egentliga tanke är nog att man borde dela upp listan i två kategorier; för mindre barn som inte kan läsa själva och för äldre.
annela; tack för tipset! Mittinattenmysteriet låter som den skulle kunna passa min målgrupp.
fruH; bokens idé är suverän, men efter femtielva gånger känns det skönt att komma till "Ingen inne! Månen lyser. Vi har kommit ut igen!"
malou; Historien om någon, låter intressant. Jag har tydligen många olästa barnböcker.
annaa; själv var jag för korkade för vissa böcker när jag läste dem som liten. Nalle Puh t ex. Jag förstod inte, utan ingående förklaring av en vuxen, att det var Puhs och Nasses egna fotspår runt buskaget, när de jagade Heffaklumpar.
Jag tror att det inte spelar så jättestor roll vad man läser, bara att man gör det. Förr eller senare växer man och hittar större utmaningar. (Det där lät lite klyschigt) Jag vet inte hur många Allersromaner jag plöjde i 10-12-årsåldern och fortfarande har jag behov av att läsa i rent underhållningssyfte.
Har tittat på listan nu och tycker som du att man borde dela upp listan i olika kategorier. Det är ju onekligen lite skillnad vad man sitter med tillsammans med en tvååring och vad en tioåring läser. Ett stycke emellan Anne Franks dagbok och Knacka på.
Efersom jag är en ond och elak person tror jag att många av de sk klassikerna hamnar på sådana listor inte för att de som gjort listan precis älskar de där böckerna utan för att de är måsten. Precis som när det sätts ihop såna där kanoner som ska tvingas på barnen i skolan. Det enda jag saknar är En världsomsegling under havet. Den kör man ju fortfarande i halsen på ungarna som "god litteratur".
Det finns nog en viss lathet också. Nomineringar av gamla alster, som redan klassats som god litteratur. Då är man dessutom på den säkra sidan.
Men vilket underbart nick du har!
Det blåser på månen är vår familjs all time favourite som högläsningsbok.
Knacka på är helt lysande, tycker jag! :) Ett härligt poetiskt språk som bildar en helhet tillsammans med de lite groteska bilderna. Spänning och förväntan ställs i kontrast mot vardagslivets trygghet, om och om igen. Läsaren/lyssnaren blir själv huvudperson och dras med genom författarens "vi-form". Genial bok! :)
