Bortförklaringar
Det finns illasinnade människor i min närhet, som tycker att jag är extremt glömsk. Jag skulle snarare kalla personlighetsdraget för lättdistraherad. Så här brukar det gå till.
- Just det, jag skulle ha med mig låneboken också, tänker jag och styr stegen mot bokhyllan.
På vardagsrumsgolvet ligger ett par svettiga strumpor. Inte mina och klart distraherande! Ut med dem i smutstvätten och på den vägen är tanken på låneboken som bortblåst.
Och det var verkligen inte mitt fel att kabeln, som kopplar ihop kameran med datorn, aldrig kom med. Jag hade lagt den på köksbordet där det låg andra sladdar, som skulle ned i packningen.
- Är det här verkligen kamerasladden, undrade Maken.
- Jupp!
- Men den här är ju grå. Den nya är svart.
- Spelar roll! Den kan vara från gamla kameran. Men jag vet att den funkar, eftersom jag just tog bort den från datorn.
Om nu färgen var så viktig, varför letade han inte rätt på den nya? Var det verkligen mitt ansvar? Jag som inte brydde mig. Nu kom ingen kabel med. Men det gör inte så mycket eftersom den italienska Internetleverantören var uslare än någon svensk dito, så det blir några bilder nu istället.
Tillbaka till rundturen
Vi tog in på ett litet hotell i den lilla orten Nizza, Nizza di Sicilia, för att undvika eventuella missförstånd. Vårt fönster vette mot havet och stenstranden och i vänstra hörnet såg vi två tredjedelar av en stor filmduk. Wow! Utomhusbio på självaste Sicilien.
Men inte kunde vi se någon intressant italiensk rulle, typ Cinema Paradiso. Nej, det var en dubbad version av Hellboy. Inte min tekopp. Omgivningen verkade också kallsinnig; bara en handfull personer satt på de gröna plaststolarna.
Om ingen har sagt det förut, så är det dags: Italien kommer definitivt på sista plats i skylt-EM. Sanningen att säga så kommer Sverige inte särskilt heller högt. Både Italien och Sverige skulle ha nytta av några studiebesök i Tyskland.
Så nu kan vi lägga Taormina till listan över nästanbesök. Plötsligt upphörde pilarna till parkeringen för linbanan. Flera vilsna turister frågade andra vilsna turister om vägen. En blind, som leder en annan blind; det har aldrig fungerat.
Istället stannade vi och badade vid den lilla ön Isola Bella och stället var verkligen vackert.
Efter det ägnade vi oss åt att virra runt i Catania några timmar. Målet var en mysig fiskerestaurang, men vi hittade ingen restaurang alls. Varken med eller utan fisk. Utan det hela slutade som det brukar; det blev snabbmat på en stormarknad. Det går, det också.
Ännu en missledande skyltning på tillbakavägen fick oss att hamna fel. Men då hade vi å andra sidan inte fått se den här lilla fårskocken.
