frktjatlund

Lika bra att klara av resten av resan, så är den bortgjord.

Nordvästra delen av ön är lugnare och lantligare med små stränder.

Vi tog oss den slingrande serpentinvägen upp till den högt belägna byn Erice. En by med 350 permanenta innevånare och ett dussintal kyrkor. Utsikten var värd alla femtielva hårnålskurvor.

Andra hållet: Trapani med saltbassänger.



Serpentinvägarnas kurvor är numrerade: 1 tornato, 2 tornato osv. Inte för att jag fattar vitsen eftersom man inte har en aning om hur många kurvor det är totalt.

Efter lunch i Trapani bestämde vi oss för att bli lite kulturella och stannade vid Segesta, där man kan beskåda ett doriskt tempel.

På kullen ovanför ligger en grekisk amfiteater.

(Det pågick en festival så man förbereder kvällens föreställning. )

Både teatern och vyn från den var imponerande och vi kunde se motorvägssträckningen ända till hotellet.

När vi lämnade tillbaka bilen ville handläggaren självklart kolla att allt var OK. Egentligen var den bara en sak hon var intresserad av: reservhjulet. Låg det kvar på sin plats? Eller hade vi haft fräckheten att sälja det?

Medan hon checkade vår bil kom en amerikansk kille, som just kvitterat ut sina bilnycklar. Han var väldigt bekymrad eftersom han just konstaterat att den Fiat han förväntades köra, inte hade automatlåda.

Först hade han svårt att få kvinnan att begripa vad bekymret var och när hon gjort det, ryckte hon på axlarna och meddelade att något annat än manuellt växlade bilar fanns inte att tillgå.

- Då tror jag inte att det är någon mening för oss att hyra bil, sa den stackaren.