Grått & avslaget
Idag känner jag mig riktigt ensam och övergiven. Väldigt ensam om att jobba. Somliga har tagit ledigt. Andra "jobbar hemifrån", som idag antagligen betyder jobbar hemma. De som hasat sig hit har hasat sig hem igen, med sjuka motiv typ "Min hals blir bara värre och värre" eller "Fy vad jag snorar. Känn om jag har feber".
Andra är här, men bakis och oförmögna till konstruktivt arbete. Och inte blev det bättre efter att gänget tog pizzalunch; ett par stycken har hamnat i paltkoma.
Själv orkade jag inte gå ut i regnet utan åt chokladpraliner till lunch. Det var gott så länge de smälte i munnen, men nu börjar det likna illamående.
Det verkar inte vara mycket bättre på andra ställen. Jag mejlar den ena frågan efter den andra till ett par leverantörer, men det känns döfött. Ingen svarar, så jag kan lika gärna ta helg som alla andra. Om bara inte vädret såg ut som det gör.
Själv är jag hemma med två sjuka barn. Dottern väckte mig kl 3.40 liksom bara för att fråga när vi skulle stiga upp. Väldigt varm var hon. -Nej, nej, jag har inte feber envisades hon. Men 39,0 gick inte att mörka. Det var ju värt ett försök av henne, hon ville ju absolut inte missa skolavslutningen.
Det låter ju onekligen lite Paris Hilton-influerat när du berättar att du åt chokladpraliner till lunch:)
mjölgumpa; tror jag det. Här har hon kämpat en hel termin och sen bli snuvad på upplösningen. För lite ynka feber.
fia; ingen glaour här inte! En kund hade lämnat en bautakartong i min omvårdnad, så jag länsade asken på alla tvilling- och trillingnötter och diverse andra favoriter innan den kom andra till godo i fikarummet. F'låt!
Paltkoma har jag varit i ett par gånger och vet precis hur det känns. Det varar länge...Men palt är härligt - åtminstone Pitepalt, leverpalt är också gott
