frktjatlund

Bara kvarteret ifrån min skola i Fruängen låg en kokosbollsfabrik. Där kunde man köpa sekunda bollexemplar billigt. Jag tror att man fick åtta stycken för en krona. Det var mer än dagsbehovet för en mellanstadieelev.

De första tre gick ner lätt. Sen blev det jobbigare och när vi passerat sex uppstod det oftast krig. Alla mot alla och ibland alla mot Bettan, Maggan eller Kicki. Klet i hår och på kläder och jag visst att morsan skulle bli tokig. Ja, det hände att vi köpte för två kronor var och då räckte det till att mula några andra kompisar också.

När vi bodde i Solberga var det bara ett stenkast eller två till fabriksförsäljningen Inga-Brittas havrebollar i Midsommarkransen. Så den som var sugen tog sig dit och köpte en eller två lådor. Nyinköpta bollar var så färska att de behövde ett par dagar på sig för att stabiliseras. Om de hann.

Sen gick vi över till arraksbollar, som jag länge trodde hette araraksbollar. Det var när vi hade städfirma. Överallt där man sålde städmaterial och kursade man även Delicatos produkter. Så jag har många oskattade konditoribitar på mitt samvete.

Det viktiga när man äter arraksbollar är att man skalar dem först. Alltså gnager av allt chokladströssel med tänderna och på så sätt frilägger själva bollfilén. Sen låter man resten smälta i munnen.

Efter alla dessa sötsliska bollar kan jag lugnt säga att de inte utövar någon som helst lockelse på mig. Jag har helt enkelt förätit mig på söta saker och mår lätt illa om jag äter mer än ett par tuggor.